Noteringar


Träd:  

Träffar 201 till 250 av 642

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ... 13» Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
201 Den 16 april 1869 föddes Carl Johan på Mellangården i Finnsta Skerike socken. Carl Johan
hade inte någon officiell far. När Carl Johan var fem år var hans mor Charlotta Sofia tvungen att
söka arbete. Hon fick ett arbete som piga på prästgården i Haraker. Carl Johan blev antagen
som fosterson till en av sönerna till hemmansägaren Per Olof Jansson på Mellangården i
Finnsta Carl Erik Pettersson och hans hustru Anna Mathilda 27 respektive 20 år gamla.

När Carl Johan var 12 år dog hans mor.

År 1884 flyttar Carl Johan till Skultuna för att ta arbete som dräng hos kusken anders Gustaf
Jäderlund och hans hustru Mathilda Berhgström på Forsby gård. Makarna var hemmahörande
ifrån Ihrsta och Kärrbo.

Carl Johan var kvar hos Jäderlunds till den 19 oktober 1885 då han flyttar till Tärna. I Tärna får
han ett arbete som dräng hos bonden Johan Olof Andersson och hans hustru Maria Christina
Persdotter. Under tjänsten i Tärna mönstrade han och fick inskrivningsnummer 1077
139/1887. Carl Johan var då 18 år.
Under en kortare period bodde han i Västerås.

År 1889 anställdes han extra inom SWB Stockhol-Västerås-Bergslagens järnväg. 1890 står han
som bromsare och ogiift och bodde i Hubbo socken inom Tillberga stationssamhälle.

1891 fick han ordinarie tjänst den 1/1 1891 och gifte sig samma år med Johanna Carolina
Gustafsson som var född i Sura den 15 juni 1867. Carj Johan var då konduktör.

Carl Johan hade då tagit efternamnet Carlborg. Den 1 januari 1904 utnämndes han till
Stationskarlsförman.

År 1920 är familjen Carlborg fortfarande bosatta i Hubbo Tillberhga. Hemmavarande barn är
Britta Carolina född 1904 och Carl Enar född 1906. Sonen Carl David anställdes 1925 som
stationskarl på SWB. Hustru Ida Maria från Lindesberg.

Carl Johan och Johanna Carolina vilar på Hubbo kykogård.

Carl Johan och Johanna Carolinas släkt finns redovisat med utgångspunkt från Carl Johan som
proband. 
Bergström, Carl Johan Carlborg (I222)
 
202 Den 19 september 1820 föddes Eva Mathilda. Hennes mor var Catarina (Carin)Magdalena
Elisabeth Lillie av Aspenäs från Stora Bjurum.och hennes far var Gabriel Alexander Hård.

Eva Mathilda var det tionde barnet i en barnaskare på 21 barn. Av dem hade Eva hade bara
4 syskon som kom till mogen ålder.
Eva hade också en halvbror Carl Niklas Alexander från Carins tidigare äkrtenskap med Carl
Magnus Wilhelm Hård som var 7 år äldre än Gabriel. Carl Magnus avled i s.k. fältsjukan.

De 21 barnen kom till världen under en period av 23 år- 1804-1827.
De barn som nådde mogen ålder var:
* Sofia Carolina 1806-1865
* Emelie Christin Margret 1813-1884 ("Emma") gift Malmsten:
* Eva Mathilda 1820-1894*** gift Nygren
* Adam Fredrik Robert 1822-1897 gift med Anna Gyllenberg.
* Carin Gabriella Rosaura 1827-1852 gift Natt och Dag.

Under uppväxttiden var Eva ganska klen. För att motverka riskerna i samband med hennes
klenhet blev Eva omdöpt av sin fabror Nils Ulrik Hård. som var prost i Källby.
Nils Ulrik Hård bad en bön om hälsa och kraft.
Dopet skedde vid S:t Sigfrids källa vid Husaby. Efter dopet kallades hon Mathilda.

Mycket litet finns sagt om Eva Mathildas ungdomstid. Men redan vid 19 års ålder träffade
hon Christopher Nygren - sin blivande man. De träffades med all säkerhet på Hönssäter där
den blivande maken umgicks med familjen Hamilton, vilket inte var långt ifrån Eva Mathildas
hem Kleverud. Det sägs i en del handlingar att Eva Mathilda kallades "Rosen från
Kinnekulle"

Christopher var 31 år gammal och Eva Mathilda 19 år när första lysningendagen förkunnades
i Frendenfors kyrka. Mathilda fick som brukligt var mottaga en liten käpp och krycka av
silver.

Brölloppet firades på Kleverud den 4 juni 1839.

Bröllopsresan ställdes till Värmland med många besök till Chritohers släktingar och vänner.
Brudparets hem blev Årnäs vid Vänern. En historisk plats där makarna endast bodde i fyra
år.
Barnen Lydia, Theresa och Runo föddes där. År 1843 flyttade de till Stockholm där sonen
Theodor föddes. Samma år flyttade familjen till Wentzelholm i Rumskulla socken.

Familjen bodde på Wentzelholm i 6 år. Eva Mathilda födde under den tiden 4 barn - Knut,
Beda, Emil och Gottfrid. Knut och Beda avled efter kort en levnad.

Förutom hushållet och mycket arbete med barnen, som nu var åtta till antalet fylldes tiden av
bjudningar och representationer mm.

Christohers stora engagemang i kommunarbetet gjorde att Eva Mathilda säkert blev
involverad i detta arbete.

Det fanns dock tid för annat. Många resor gjordes med parets fina glasdroska, som till
skillnad mot de vanliga öppna vagnarna väckte ganska stort uppseende. Bland annat finns
en resa till Marstrand omtalad. Droskan drogs av 4 vita hästar.

Den 1 november 1849 flyttade familjen till Sundsör i Turinge socken i Stockholms län.
Samtidigt flyttade också Eva Mathildas föräldrar Gabriel Hård af Segerstad och Carin Lillie af
Aspenäs med sin yngsta dotter Gabriella till Sundsör.

Eva Mathilda var då 29 år gammal. Ansvaret för detta stora hushåll låg på Eva Mathilda som
då hade att svara för familjen, som då bestod av man, sex barn, föräldrar, syster, ett par
av Christophers syskon, informator, guvernant och på gården 30 boende drängar.

År 1850 blev Mathilda mycket sjuk i gallstensplågor och och Christopher i sin tur drabbats av
svårartad gastrisk feber. Makarna åkte till Karlsbad tillsammans med professor Malmsten.
De stannade där i ett par månader. Vid återkomsten meddelade stadsrådet Carl Malmsten
att affärerna" hade ordnats upp - och som resulterade i att Sundsör övertogs av Adam Hård
af Segerstad - och att familjen Nygren flyttade till Marieholm utanför Norrköping. Vistelsen
varade endast i 1,5 år medan det ordnades för familjens återvändande till Wentzelholm.

Sonen Ernst hade då fötts den 17 september 1851 på Sundsör. Fullständiga namnet var Ernst
Malkolm Abraham. 1852 avled Evas föräldrar mor Carin 68 år gammal och 1855 fadern
Gabriel 73 år gammal. Föräldrarna ligger begravna på Turinge kyrkogård i Stockholm län.

Familjen Eva och Christopher Nygren ärvde en vacker chifonje med marmorskiva och
inläggningar. Chifonjen finns nu i Lars Nygrens ägo. Eva Mathilda är Lars farfarsfarsmor.
För att kunna få en uppfattning av vad som funnits i hemmet på Stora Bjurum som ägdes av
Lillie/Stenbock hänvisas till Göran Lillies bouppteckning från 1782 - och som kan återfinnas i
Landsarkivet i Göteborg.

År 1854 återfyttade familjen till Wentzelholm.

Eva Mathilda födde barnen Anna och Carin åren 1856 och 1859.
För dottern Lydia hölls bröllop på Wentzelholm nyårsafton1860.
De yngre sönerna befann sig på skolhushåll i Linköping, som ansvarades av trotjänarinnan
Josephina Ihlström. Theodor bosatte sig i Stockholm och Rune i Vänersborg.

Efter en serie av olönsamma affärer, som föranleddes av den depressionen detta år flyttade
familjen till Stockholm år 1864. Eva Mathilda var då 44 år och Christopher 56.

Under åren 1840 till1864 födde Eva Mathilda fött 14 barn.

* Eva Lydia Nathalia 1840
* Mathilda Amanda Therese 1841
* Rune Waldemar 1842
* Christoffer Alexander Theodor 1843
* Knut Emil 1844
* Beda Wilhelmina Elisabeth 1846
* Carl Emil 1847
* Gottfrid Leonard 1849
* Ernst Malcolm Abraham 1851
* A.S.A.E. Johanna Ingeborg 1856
* Carin Wilhelmina G 1859
* Gerda Helena Elisabeth 1862
* Elisabeth Gerda Helena 1862
* Robert Carl Emil 1864

Åren i Stockholm fram till Eva Mathildas död 1894 präglades av knappa tillgångar, men dock
utan att vara fattiga. Livet i jämförelse från tiden Årnäs, Stora Bjurum, Sundsör och
Wentzelholm måste ha varit stor men ungängeslivet i Stockholm borde dock varit mycket
omfattande då barnen Theodor, Gottfrid och systrarna Anna. Emma, Therese och Lydia
också var bosatta i Stockholm. Kontrollera vilka som bodde i Stockholm.

Evas liv kan också ses i bakgrund till Christophers hela karriär, vilket i hög grad påverkat
hennes liv. Det är ganska lätt att med hjälp av fantasien kunna skapa en ganska levande
bild av Eva Mathildas vardag och helg i centrum för sin stora familj och vänner, bekanta och
när personer i samband med Christopher affärsverksamheter gästade hemmet.

Eva Mathilda var en centralperson, som med sitt alltid glade och tröstande väsen höll
samman släkten. Hon var mycket händig och allmänkunnig vilket var en fördel för familjen i
deras försörjning. Eva bidrog med tillverka och försälja korv, aseptin och andra för hemmet
ordninggjorda varor

På våren 1894 insjuknade Eva Mathilda - och avled efter en kort tids sjukdom i sitt hem
Tunnelgatan 23 i Stockholm.

Vid Mathildas bår läste yngsta systern Gabriella Natt och Dag följande egna verser:

Hon är ej död, nej hon lever än
och beder troget för barn och vän,
Hon den ömmaste mor och maka,
Som för sig själv kunde allt försaka..
Hon gick så stilla, så ödmjukt nöjd.
Att hjälpa andra var hennes fröjd,-
Det varma hjärtat med all sin strid
Hos herren Jesus nu funnit frid.
Och glädjen lyste ur anletsdragen
Av vördnad nästan man blev betagen
Att skåda döden vid hennes bår;
Hon log så lyckligt, att bitter tår ej
vågade hennes frid förstöra - det var
som viskades i vart öra:

Jag är så salig, Jag lever här i himlens ljus
hos min herre kär.
Ej jordens sorger mig mer skall hinna,
Och barnen skall jag nu återfinna,
som gått förut till det sälla bo
där trötta anden nu funnit ro,

Och dem jag lämnat på jorden kvar
Ju samma Fader i himlen har,-
Gråt därför icke I alla kära
Gud Faders kärlek är Er så nära
Han vill ledsaga och trösta Er,
Se allt omkring ju i vårsol ler.
Och ett så ädelt och fridsamt sinne
som hennes var - är ett ljuvligt minne
för alla dem som här sorgsna stå -
och nu med saknad få tänka på
hur god hon var och hur väl hon ville,
Hon tillät aldrig att hennes snille
fick såra andra, nej varje ord
var kärleksfullt, och av alla spord
var hennes fina umgängelse,
Som nu hunnit till Helgese,
Frid över henne, Den älskade.

Källor: Uppslag 6 i Pärm del 3 med rubrik SLÄKTKRÖNIKOR av Ingrid Sundström.


Järfälla den 20 december 2001
Hans Nygren 
Hård af Segerstad, Eva Mathilda (I16)
 
203 Den heliga Begga (även Begue, Begge), född 615, död 17 december 693, var
dotter till Pippin av Landen, borgmästare i palatset i Austrasien, och hans hustru Itta.

Vid makens Ansegisels död tog hon till slöjan, grundade sju församlingar och byggde ett kloster i Andenne vid floden Meuse (Andenne sur Meuse) där hon tillbringade resten av sina dagar som abbedissa. Hon begravdes i Saint Beggas Collegiate Church i Andenne. Vissa menar att den beginerrörelse som uppstod på 1100-talet grundades av St Begga och kyrkan i beginergården i Lier i Belgien har en staty av den heliga Begga där inskriptionen säger: "St Begga, vår grundarinna".

Beginergården i Lier har anor från 1200-talet. Men det är nog sannolikare att beginerna fick sitt namn från prästen Lambert le Bègue, under vars beskydd vittnet och ministeriet för beginerna blomstrade.

Hon gifte sig med Ansegisel, son till Arnulf, biskop i Metz och fick tre barn:
Pippin av Herstal
Martin av Leon
Clotilda av Herstal, som var gift med Theoderik III

Hennes minne som helgon firas den 6 september och 17 december. 
Doda (I1093)
 
204 Det var vid mitten av 1700-talet som Tunapojken Nils Hagberg flyttade till Värmland för att där skapa sig ett nytt och bättre liv. Något som gick honom väl i händerna. Åtminstone till en början.
Han var född i Hesse, Stora Tuna, år 1735 av fattiga föräldrar och som 23-åring anställs han som dräng vid Falu gruva där han arbetade några år innan han sökte sig söderöver till Värmskog i Värmland. Snabbt blir han där en av de ledande männen. Han bodde på gården Väckel, som tidigare varit i Leksandsätten Trollius ägo. Förutom att han skulle bli en av bygdens största markägare var han också flitigt engagerad i det lokala kyrkoarbetet och var också den som redde ut kyrkans tidigare något trassliga affärer.
Nils Hagberg kallades lokalt för brukspatron eller Inspektorn och hade respekt i alla folkled och med tiden blev han en av traktens allra mest förmögna män och dessutom en av de få skrivkunniga. Men den 27 juli 1799 hettade det i ordets rätta bemärkelse till runt Nils Hagberg.
Han ägde då också gården Prästbol och just denna dag hade han för avsikt att bränna lite ris på ett skogshygge strax norr om kyrkan i Värmskog. Det brann rejält där ute på hygget både rök och gnistor steg mot skyn. Samtidigt låg vinden på in mot byn och det hela bar sig inte bättre än att glöd tog sig in under kyrkans spånbeklädda tak och snart stod den då knappt 40-åriga kyrkobyggnaden i ljusan låga.
Byborna rusade snabbt till kyrkans undsättning och lyckades rädda mycket av de dyrbara inventarierna undan elden. Själva kyrkobyggnaden klara sig dock sämre och när elden väl falnat återstod i princip endast de murade väggarna, t o m kyrkklockorna gick förlorade i branden.
Att branden orsakats av Nils Hagberg var de flesta av byborna överens om och så löd även utfallet från Häradsrätten vilken två månader efter branden samlats på Hagbergs gård för att utreda ansvaret kring olyckan. Rättens dom blev att Hagberg ådömdes att ensam bekosta återuppbyggnaden av kyrkan.
Nu var Nils Hagberg en rättskaffens man som inte på något vis ville undandra sig sitt ansvar. Tvärtom.
I stället lade han extra möda, såväl arbetsinsatsmässigt som ekonomiskt, på att den nya kyrkan skulle bli både större och vackrare än föregångaren. Under byggnadstiden såg han också till att en stor vällingklocka satte upp invid den provisoriska gudstjänstplatsen för att byborna "inte skulle behöva sakna klangen av en riktig kyrklocka". För att om möjligt undvika nya kyrkobränder försågs den nya kyrkan med ett tak av skiffer i stället för spån.
Efter drygt två års arbete och stora ekonomiska insatser från Nils Hagberg stod till sist Värmskogs kyrka färdig för användning igen. Något den gör än i dag.
– Den har visserligen renoverats en och annan gång sedan dess, men kyrkan finns där och Nils Hagberg är en person vi pratar om än i dag här i bygden, berättar Madelene Stendahl, präst i Värmskogs församling.
– Han tog verkligen sitt ansvar för branden och var också väldigt mån om att den nya kyrkan skulle bli bra och faktum är att den blev ännu finare efter återuppbyggnaden, avslutar hon. 
Hagberg, Nils (I961)
 
205 Dog av fältsjukan, 56 år gammal Esbjörnsson, Esbjörn (I24)
 
206 Dog av slag.

Bodde sin sista tid hos Pers son Handlanden Johan August Nygren.
Här bodde också Jans änka Anna Maria Hagberg
Karlstad stadsförsamling AI:20 (1841-1845) Bild 419 / sid 412 (AID: v11753.b419.s412, NAD: SE/VA/13275) 
Nygren, Bruksförvaltare Lars (I402)
 
207 Dopvittnen:
Revisor S E Strömberg
Grosshandlaren G Siemssen
Stadsmäklaren R Nygren
Herr Gottfrid Nygren
Herr Ernst Nygren 
Anstrin, John Christoffer (I715)
 
208 Dotter av löjtnanten Gustaf de Bronikowsky och Helena Margareta Grüner, nr 763 de Bronikowsky, Carolina Sofia (I2617)
 
209 Dotter av Per Sjöberg och Christina Svensson.

Lännäs (T) AI:11 (1826-1830) Bild 156 / sid 151 (AID: v51935.b156.s151, NAD: SE/ULA/10898) 
Sjöberg, Anna Sofia (I2615)
 
210 Dotter av överstelöjtnanten Johan Gabriel Grüner, nr 763, och Metta Hård af Segerstad. Grüner, Maria Christina (I2638)
 
211 Dotter, Ansarfve Tofta
Bortflyttad till Eskelhem den 10/11 1896
Piga på Liffedarve Eskelhem
Tjensteflicka, Buters Eskelhem

Bodde 1961 vid Lekarve i Sanda 
Johansson, Ida Serafia Lydia (I1969)
 
212 Dotter, Bjers Tofta
(Utträtt till metodistförsamlingen, anmälan
ink. d. 5/1 87, personligen infunnit sig d. 5/3 87)
Bortflyttad till Norrköping den 27/10 1890
Bodde 1948 vid Bjärs i Tofta

Ogift kvinna 
Olsson, Emilie Sofia (I1974)
 
213 Dotter, Bjers Tofta
Bortflyttad till Norrköping den 7/9 1891
Bodde 1946 vid Dannemoragatan 20 i Stockholm
Ogift kvinna 
Olsson, Ida Elisabeth (I1975)
 
214 Drottning Christina den äldres hovjungfru.
Levde ännu 1656.23
Gift 1615-06-14 på Stockholms slott med översten Zakarias Wolfgangsson Paull, natural. Pauli, född 1586, död 1630. 
Hård, Brita (I1792)
 
215 Drunknad Hård af Segerstad, Erland Fromhold (I1754)
 
216 Drunknad Hård af Segerstad, Erik (I1766)
 
217 Drunknad Nygren, Bruksägare Jan (I401)
 
218 Drunknad då han skulle bada. Andersson, Fiskare Andreas (I1641)
 
219 Drunknade i en damm vid Bryne i Hjärpås socken. Hård af Segerstad, Gustaf Erland (I1759)
 
220 Drunknat under resa mellan B..... och St Helena. Nygren, Sjöman Johan Fredrik Rudolf (I291)
 
221 Dräng Nils Jonsson och pigan Annika Olsdotter från Gärdsbol. Brudgummen var född i Visnum och hade sin Pastoris vittnesbörd. Bruden här i församlingen född och uppfödd. Familj F15
 
222 Död 1656 i Elbing och begraven i Stenums kyrka. Hård af Segerstad, Annika (I1652)
 
223 Död ung före 1628 Hård, Erik (I1794)
 
224 Dödfödd Rasmusdotter (I16)
 
225 Dödsorsak: Blodförgiftning i armen.. Samuelsson Freij, Sven (I42)
 
226 Dödsorsak: Dog i lungsot i en ålder av 34 år 6 månader och 22 dagar. Död i hemmet.. Bergström, Charlotta Sofia (I205)
 
227 Dšdsorsak: Lunginflammation. Nygren, Ernst Kristoffer Teodor (I2)
 
228 Eadgifu av Wessex, född 902, död efter 955, var en drottning av Frankrike; gift 919 med Karl den enfaldige.

Hon var dotter till kung Edvard den äldre och Ælfflæd. Då maken avsattes tog hon med sin son till England; då sonen 936 blev monark återvände hon med honom till Frankrike. Hon levde några år i kloster men gifte 951 om sig med greve Herbert III av Vermandois. 
Edgiva av Wessex (I1895)
 
229 Ebba Eriksdotter (Vasa), född omkring 1490, död 22 november 1549 i Vreta kloster, Östergötland, var en svensk adelsdam och kung Gustav Vasas syssling samt andra svärmor, såsom mor till drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Biografi
Ebba föddes som yngsta dotter till riksrådet tillika hövitsmannen Erik Karlsson (Vasa) och Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten) samt var syster till Margareta von Melen. Hon gifte sig 18 januari 1512 i Söderköping, Sankt Laurentii, Östergötland, med riddaren och riksrådet Erik Abrahamsson (Leijonhufvud).

Hon blev änka då maken avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Under blodbadet befann sig Ebba och hennes barn som gäster under Västerås klosters beskydd på önskan av maken, som hade skickat dem dit för deras säkerhets skull. Ebba fick behålla makens egendomar trots att han hade avrättats, vilket antagligen berodde på den allmänna instabiliteten i Sverige just då. Hon bosatte sig sedan på Lo slott, som låg på ön Loholmen i sjön Anten intill Gräfsnäs i nuvarande Alingsås kommun i Västergötland. Familjens andra sätesgård var Ekeberg vid Hjälmaren i Närke.

Ebba Eriksdotter deltog inte i sin syster och svågers stämpling med Kristina Gyllenstierna och Sören Norby mot kungen 1525 och mottog som tack för sin lojalitet sin systers och svågers konfiskerade svenska gods.[1] Under 1520-talet var hon liksom sin mor inblandad i flera godstvister med riksråd men gynnades av kungen, fick rätten att behålla kungligt saköre (böter som annars tillföll kronan) och utförde som änka och adligt familjeöverhuvud rusttjänstskyldighet och bekostade till exempel sex beridna ryttare 1531. Som kungens syssling tillhörde hon troligen de av "rikets främsta herrar och fruar" som i september 1531 åtföljde kungens syster och svåger för att eskortera kungens brud Katarina av Sachsen-Lauenburg till Sverige, och närvarade vid bröllopet i Stockholm. Hennes dotter Brita gifte sig snart därefter med kungens hovman i ett bröllop där kungaparet stod värd.[1]

Kungens svärmor
I oktober 1536 gifte sig Ebbas dotter Margareta med kung Gustav Vasa, och Ebba blev därmed svärmor till sin syssling kungen, som därefter kallade henne "käre Moder" och tycks ha haft en god relation till henne. Som kungens svärmor åtnjöt både Ebba och hennes övriga familj flera fördelar. Hon och hennes mor mottog förläningar och rätten att ta upp en del av skatten från underlydande bönder. Hon kunde med kungens stöd dra nytta av reformen 1527 som tillät privatpersoner att återta gods som deras förfäder hade donerat till kyrkan, och flera gods som tidigare hade donerats av hennes släkt till kyrkan kunde införas under hennes personliga ägorätt. Kungen hjälpte henne i en ägorättstvist med Kristian II av Danmark då hennes fogde hade lagt beslag på gårdar tillhörig en dansk, och ståthållaren på Varbergs slott: kungen hävdade då att "vår käre hustrurs moder, ärlig, välbördig kvinna fru Ebba" handlade i enlighet med svensk lag.[1] Ebba ska ha utövat en hel del inflytande vid hovet under sin dotters första år som drottning. I februari 1537 utfärdade kungen en benådning "för vår hjärtans käraste husfrugis, och hennes käraste moders flitige förböners skull".[1] Hon fick en del uppgifter av kungen, som då kungen bad henne att undersöka om klagomålen att fogden i Alvastar och Skänninge kloster var olämplig för sin befattning var korrekta. Under Dackefejden ombads hon också att övervaka sin frånvarande son Stens fogdar för att förhindra att de begick övergrepp mot bönderna, vilket kunde få dessa att ansluta sig till Dacke.[1]

I egenskap av monarkens svärmor fick hon liksom hennes familj och släkt en del ceremoniella uppgifter, och hon noteras ofta som närvarande i hovlivet. Vid barnbarnet prinsessan Cecilias dop gick hon i procession strax efter sin dotter drottning Margareta, som ledsagades av hennes son Abraham och hennes svärson Gustav, eskorterad av två manliga medlemmar av adeln. Det är inte känt om Ebba någonsin fick någon formell hovtjänst, eftersom personallistorna bara är fragmentariskt bevarade från denna tid, men rumsfördelningen bekräftar att Ebba liksom Kristina Gyllenstierna i varje fall ofta befann sig vid hovet med sovrum nära drottning Margareta.[1] Hon fick åtminstone tillfälligt ofta ansvaret för kungabarnen under Margaretas resor i landet: våren 1540 reste kungaparet till exempel till Älvsborg och lämnade kungabarnen i Ebbas vård på Örebro slott. Ebba ska ha varit den som ofta anlitades vid sådana tillfällen förutom Kristina Gyllenstierna och Margaretas kusin och namne "jungfru Margareta" samt trotjänaren Brigitta Lars Anderssons.

Ebba förblev katolik hela sitt liv och drog sig så småningom tillbaka till Vreta kloster, som åtnjöt hennes beskydd under den pågående svenska reformationen; kungen gav klostret i gåva till henne bara någon vecka efter giftermålet med hennes dotter 1536. Här avled hon av pesten 1549.[2]

Ebba är begravd i Linköpings domkyrka och med en egen gravtumba.

Barn
Abraham (1512- 1556)
Birgitta (1514 - 1572)
Margareta (1516 - 1551)
Anna (1517-1540)
Sten (1518 - 1568)
Märta (1520 - 1584) 
Vasa, Ebba Eriksdotter (I1277)
 
230 Edsleskog LIaa:1 (1645-1713) Bild 115 / sid 269 (AID: v68468.b115.s269, NAD: SE/GLA/13092)
Nicolaus Christophori Risell, född 1655.
Student i Uppsala 1675.
Präst och adjunkt hos fadern. Kapellan i båda Ullerudssocknarna 1687 efter
sin fader.
Kyrkoherde i Hesselskogs pastorat av Karlstads stift 1703 efter sin äldre broder.
Död 1708-10-04. Gift med Brita Welina, född 1665-04-08, död 1748-05-02,
dotter av sockenadjunkten i Väsehärad Andreas Andreae Welinus och
Sigrid Hansdotter Iser.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllenspak_nr_901 
Welin, Christina (Brita) (I362)
 
231 Efter att hennes far Svante Sture mördats på Uppsala slott 1567 bodde änkan Märta (kallad Kung Märta) med flera av deras ogifta barn på Hörningsholms slott i Södermanland. Malins kusin, Erik Gustafsson Stenbock, blev under vistelser på gården förälskad i Malin, som besvarade kärleken. Kung Märta hade då tillfrågat ärkebiskop Laurentius i Uppsala, som ansåg att äktenskap inte kunde komma i fråga eftersom Erik och Malin var så nära besläktade. Hertig Karl tog i hemlighet friarens parti och hjälpte denne med hästar och manskap för att arrangera en enlevering.

Bortförandet iscensattes på Hörningsholm en marsdag 1573. Erik bjöd i lönndom Malin på en åktur med släde. Släden förde de båda till väntande ryttare, som snabbt förde dem "i säkerhet". Någon dag senare reste Erik till Stockholm för att förklara bortförandet för kung Johan III. Men Johan, som redan haft kontakt med den starkt förolämpade Kung Märta, lät genast arrestera den optimistiske friaren och fråntog honom dessutom hans ämbeten och förläningar.

Erik Gustavsson hade många vänner, som omfattades av åsikten att paret borde få gifta sig. Bland tillskyndarna fanns Per Brahe och änkedrottning Katarina Stenbock. Dessa började uppvakta såväl Kung Märta som Johan III och lyckades inte bara få Erik frigiven utan också ge honom tillbaka förmögenheter och ämbeten.

Kung Märta gav sig dock inte på sin ståndpunkt vad gällde giftermål. Paret reste då över den halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst. Ändå, tre år efter enleveringen förlät svärmodern Erik och sin dotter, som fick lika stor hemgift som de andra döttrarna.

Under kung Sigismund behöll Erik Gustafsson sina ämbeten och förläningar, men måste vid oroligheterna i landet under 1590-talet fly till Polen. Därifrån följde han Sigismund till Sverige 1598, men efter dennes nederlag vid Stångebro begav han sig till Danmark, där han avled. Hans egendomar drogs in till kronan, men redan 1603 förlänade Karl IX Malin att "njuta och obehindrat behålla" sin mans arvegods inom rikets gränser. 
Sture, Magdalena (Malin) (I163)
 
232 Efter barnsbörd Persdotter, Anna (I382)
 
233 Elisabet var protestant, medan maken Erik var katolik, vilket medverkade till att äktenskapet blev olyckligt. Den stora orsaken var emellertid maken Eriks många älskarinnor.
 
av Braunschweig-Lüneburg, Hertiginna Elisabeth (I169)
 
234 Emigrerade till Amerika den 2 maj 1881.
Västergarn AI:5 (1871-1882) Bild 160 / sid 7 (AID: v61207.b160.s7, NAD: SE/ViLA/23089) 
Gabrielsson, Gabriel Jacob Christian (I2059)
 
235 En av Olof Berggréns döttrar, Sara Ulrika, gifte sig med Olof Salomon Lindmark. 1842 köpte de fastigheten på Älvgatan i Karlstad som allmänt går under namnet Lindmarkska gården. Denna bygg- nad som ligger i kvarteret Almen är en av ett fåtal hus som klarade sig vid den förödande branden 1865, då nästa hela Karlstad blev lågornas rov. Delar av huset används i dag som en av kommunenens representationsvåningar. Berggren, Sara Ulla (I1079)
 
236 Enligt en förteckning över verksamma vid Söderhamns faktori (baserad på faktoriets arkiv) var låssmeden Nils Nilsson Hammarklang (Klang) född 1675 i Söderhamn, verksam vid faktoriet från 1695, och död 1768.

I husförhörslängden för Söderhamn upptas följande familj från 1733 (noteringar om bevistat förhör finns bara för Nils, hustrun och sonen Erik):
"Nils Klang
hust. Kierstin
[Överstruken:] Söner Erik
[Son] Nils
[Son] Jean hos H.r Häradsh: Stillman 1 gång: till Herrans Nattw: 1733 Dec.
Dött. Karin [överstruket: "i oo"]
Margta [tillagt:] " i norala. tiänar hos H.r Häradsh:"
---
I den följande, odaterade delen av volymen (som ska avse det sena 1730-talet eller 1740-talet) upptas:
"Nils HammarKlang" och hu. Kerstin, med hänvisning till "p. 39:8.", tillsammans med dottern Karin. Direkt därefter följer "unga Nils Klang" med hustru Margta (hänvisning till p. 25:32.), son Nils och en Kerstin, som står angiven i kolumnen för döttrar.
 
Hammarklang, Låssmed Nils Nilsson (I2557)
 
237 Enligt mamma själv hade hon en mycket fin, rolig och ganska bekymmersfri barndom.
Umgängeskretsen var ganska stor. Förutom vänkretsen utanför familjen hade mamma
fyra syskon. Äldst var Beda som var född 1878. Därefter följde Hulda 1881, Erik 1883,
Edvin 1884. I familjen har funnits ytterligare tre barn - men som dog i späd ålder.

Bland barndomsvännerna och sedan som vuxna fanns alltid Ylva Reinhold, Stella Schedin,
Jenette Bräutigram och Elsa Martelucci.

Moster Kristin var mammas mest kära släkting. Moster Kristin var mycket ofta på tal och var
ett
stort stöd när mammas morr Klara Freij dog redan 1908 vid 59 års ålder.

Minne från konfirmationsdagen den 9 april 1902 finns i mammas kvarlämnade handlingar.

Mammas skolgång fram till vuxen ålder var i Brummerska flickskolan i Göteborg.

Förlovning och giftermål. Jag tror att mamma och pappa träffades runt 1905. Flitig
korresponden från i huvudsak pappa skedde från Amerika där han arbetade för
skrivmasinsfirman Remmington. Det kom cirka st vykort från Amerika under tiden 1911 till
1913.

Mamma och pappa gifte sig den 19 december 1914..
Gäster var systern Beda, pappas syster Mathilda och kusin Albert Siemsen.

Pappa och mamma började tidigt att hyra "sommarnöje" för sig och oss barn.
Mamma har noterat alla sommarställen som vi vistades på från 1916.
Täby 1916-1918. Sven föddes där på Nygård i en av flyglarna. Mamma berättar att det var
is innanför fönstren kring tiden för Svens födelse. Förlossningen var mycket svår.
Nygård ägdes? av mammas syster Beda och hennes man Oscar Lagerstedt och drev en
pensionatrörelse på stället.
1919 var mamma. pappa och Sven i Göteborg.
1920 var de åter Täby.
1921 Dalarö.
1922 Byle söder om Stockholm.
1923 Rö.
1924 Vallentuna.
1925-1926 var vi på norra Ljusterö hos ett Jordbrukarpar som hette Jansson. Stugan som
familjen hyrde låg vid ett ställe som hette Balders Hage. Stugan kallades rullstugan.
1927 Vetterhaga. Samhälle norr om Östanå och mittemot norra Ljusterö.
1928-1929 Bruket på Blidö.
1930-1933 Glycksnäs på Blidö.
1934 Simpnäs vilket var familjens sista sommarnöje. Pappa dog 1933 och vi barn började
bli vuxna varför Simpnäs som ligger på Väddö innanför Arholma - var den sista av alla
fantastika sommarställen.

Åren 1934-1970 bodde mamma i Spånga för att efter sin pension och försäljningen av
Spånga
-Tobaks- och Pappershande flytta till Lilla Essingen i Stockholm. Spångatiden med arbetet
i affären skildras nedan mer detaljerat

År 1995 kom det sig att jag skrev en berättelse på önskemål från Spånga Forminnes- och
Hembygdsgille om bland annat Spånga Tobaks- och Pappershandel, som var helt
förknippad med mammas gärning fram till den dag hon bestämde sig för att gå i pension.

Berättelsen börjar på Odengatan 35 i en tobakshandel, som pappa hade köpt efter ett arv
från Teodor Nygren, som var pappas fabror. Denna händelse och som många andra
förändringar ilivet blev orsaken till att livet tog andra vägar och kom att se annorlunda ut än
vad mamma hade tänkt sig.

Pappa, som efter en lång tids sjukdom tvingades att lämna sin yrkesbana som finmekaniker
och i stället blev tobakshandlare.
Under vintern 1933 skyltade pappa om och gick ut svettig och varm för att se på resultatet.
Bara några veckor därefter avled pappa i lunginflammation. Jag var då 13 år och min bror
Sven 17 år.

Mamma hade alltid varit hemma hos oss barn och därför aldrig fått någon träning utanför
hemmet. Utan tvekan tog hon tag i sitt nya ansvar - och stod där plötsligt som expedit och
affärsinnehavare i en affär, som knappast hade avkastning för henne själv och oss barn.

Det blev flera besök hos pantbanken med guldsaker och annat. Bland annat såldes brev från
John Ericsson och Fredrika Brehmer. Breven från John Ericsson var från korrespondens med
Farfarsfar Christopher Nygren och breven från Fredrika Brehmer kommer från korrespondens
med Karl Daniel Nygren.

Hon konstaterade ganska snart att affären inte skulle räcka till fölr hyra och mat vaför hon
sålde affären på Odengatan. Hon hade sett att Spånga Tobaks och Pappershandel var till
salu och yckades få köpa affären.

Vi fyttade till spånga 1934. Mamma kom alltså bara efter en kort tids erfarenhet från
affärsverksamhet till spånga för att ta tag i allt som hör till en Cigarr- och pappershandel.

Vid den tidpunkten var hon 48 år. Utöver cigaretter och tobak var det tidningar, tips och
papper av alla slag.

Mamma hade fallenhet för affärsverksamhet och utvecklade rörelsen med stor djärvhet för att
vara på 30-talet.

Under de år hon drev affären öppnade hon boklåneverksamhet - vilket hon säkert var bland
de första att bedriva. Vidare började hon att sälja leksaker, presenartiklar och teaterbiljetter.

Det var kännt att mamma ganska ofta hjälpte dem, som hade det svårt med korta och
räntefria
lån. Enligt henne själv blev det aldrig någon förlust. Däremot var det trögt att få igen utlånade
böcker.

1954 sålde hon affären. Genom hennes framgångsrika skötsel av Spånga Cigarr- och
Pappershandel tryggade hon sin ålderdom när hon gick i pension vid 70 års ålder.

Mamma flyttade ganska snart till Stockholm närmare bestämt till lilla Essingen där hon bodde
till sin död.


Mamma var en mycket omtänksam mor. Hon fanns alltid till hands i alla situationer, som
kunde vara problemartat för oss barn. Hennes engagemang för vår trivsel och för att få en
innehållsrik barndom var imponerande - dock utan att vara påträngande.
Vi levde mycket med frihet under ansvar vilket gjorde att vi hade en lycklig barndom - vilket
bidragit till att vi som vuxna kan känna glädje och trygghet.

Jag tror att hennes radikala grundsyn har har gjort att vi ser mer okomplicerat på vår tillvaro
än många andra.

Vissa handlingar, brev, bilder och annat som inte kan rymmas inom DISGEN-systemet kan
återfinnas inom "Mina dokument" under rubriken
SLÄKT- NILSSON NYGREN RUTH. 1886.




Järfälla den 14 oktober 2001.

Hans Nygren. 200422 
Nilsson, Ruth Tekla Elisabet (I3)
 
238 Enligt text i vigselboken, så kommer Nils från Wisnum. Jonsson, Nils (I28)
 
239 Eric (son af Harald Stake, Baron Stake.
Friherre till Wik och Herre till Lilla Bjurum;
f. på 1640-talet; Kapten-Löjtnant; t 1672.
Gift på 1660-talet med Ebba Ulftparre af Broxvik, i
hennes 2:a gifte; dotter af Regemcnts-Qvartermästaren
Johan Ulfsparre af Broxvik, N:o 9. till Hedåker ocb
Gammelstad, med hans 2m fru, Gertrud Gyllengrip,
N:o 80, i hennes l.a gifte, samt euka 1662 efter
Landshöfdingen Frih. Eric Oxenstjerna af Eka och
Lindö, N:o 1, till Eka, Lindö, Björnö, Främmestad
och Onsike.

Döttrar:

Magdalena Catharina, f. 1667 19/11 + 1722 24/8.
Gift 1682 24/9 med Kammarherren Grefve Gabriel
Oxenstierna af Korsholm och Wasa, N:o 8, f. 1656,
t 1719.

Brita, t 1729 12/ 9 . Gift på 1680-talet med en sin
fasters mans kosins son och en annan fasters mans
sysslings son, Kongl. Hofstallmästaren Gustaf Hård
af Segerstad, N:o 17, till Kafvelås, f. 1657, † 1714.

http://runeberg.org/anrep/4/0126.html
 
Stake, Erik Haraldsson (I224)
 
240 Erik Johan Holm emigrerar till USA den 11september 1891. Holm, Erik Johan (I1257)
 
241 Erik Olofsson Stake var hertig Carls kammarjunkare senare marskalk 1594 hos hertigen när denne tar över. Man kan säga att Stakerna var helgarderade i denna svåra tid. Det var Sigismund och det var den katolska reaktionen, vilka gjorde det svårt för många att välja sida. Råbäck tjänade Johan III medan Hönsäter var lika nära hertig Karl.
Detta gav Erik jobb som ståthållare i Vadsbo och senare på Älvsborg och Dalsland 1595. Ståthållare över Älvsborg och Nylödöse stad och län 1597 och 1598. Han var på Karls makes begravning och skickades till Jönköping att hämta den nya gemålen 22 juni 1592. Han var Karls sändebud i olika frågor såsom när det gällde religionsfriheten 1594.
När han gifter sig 1589 ger han Hönsäter i morgongåva till sin hustru Ingeborg Posse född på Hellekis och dotter av Lage Axelsson Posse. Hon för till boet via arv efter systern Fiskemansbo, Lagunda hd, Nysätra sn sammanlagt 6 1/4 mtl vilket sedermera går till sonen Olof Eriksson Stake.
Därutöver eget arv Brännegården Säter sn, Skaraborg, Forsby i Knivsta socken och Maltorp i Växtorps sn Kalmar län
Ingeborg var seglivad efter Eriks tidiga död 1598 och hon lever till 1651.


Källa:http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/m08staker/01staker3.htm 
Stake, Erik Olofsson (I361)
 
242 Erik Stenbock deltog i flera av trettioåriga krigets kända slag. Vid Lützen anförde han livgardet, då endast tjugo år gammal.

Erik Stenbock tillhörde en av Västegötlands mest berömda adelssläkter. Han hade två bröder, som också grep in i Hallands historia: Fredrik och Gustav Otto. Erik blev generalguvenör i Halland 1656-1658 och var befälhavare över svensk trupp vid kriget mot Danmark 1657. Brodern Gustav Otto var ansvarig för försvaret av Västergötland under detta danska krig och blev därefter generalguvenör över Skånelandskapen.

Erik stupade utanför Köpenhamns murar då svenskarna 1659 förgäves försökte ta hela Danmark genom att storma huvudstaden.
(Källa: Sven Larsson - När hallänningarna blev svenskar och Björn Asker - Karl X Gustav)
 
Gustavsson Stenbock, Erik (I1440)
 
243 Erik, till Tubbetorp i Stenums socken Skaraborgs län samt Krabbelund i Hällestads socken och Mollungen i Ods socken (båda i Älvsb.), född 1621. Var 1639 reformerad fänrik vid Jönköpings regemente22. Fänrik vid Västgötadals regemente26 1641-06-22. Löjtnant därst. 1643. Kvartermästare 1645–1647. Underjägmästare i Västergötland 1654-01-10. Konfirm. fullm. 1655-04-13. Ryttmästare26 1657-04-07. Underjägmästare i Västergötland och Bohuslän 1661-09-24. Häradshövding i Tveta härad på 1660-talet43, i Kinds härad44 1667-02-01 och i Gäsene härad3 1671-11-02. Överjägmästare i Västergötland, Halland Bohuslän 1682-10-30. Död 1692-05-05 och begraven s. å. 21/9 i Skärvs kyrka Skaraborgs län. Gift 1:o 1648 före 4/8 med sin broders svägerska Anna Krabbe af Saneby, död 1676 före 16/11, dotter av överstelöjtnanten Gustaf Krabbe af Svaneby, och hans 1:a fru Anna Carlsdotter (Lilliestielke). Gift 2:o 1681-01-11 i Stockholm med sin kusins dotter och sin svägerskas sysslings dotter Brita Ribbing, dotter av landshövdingen Gustaf Ribbing, och Christina Pauli. Gift 3:o med Maria Bock af Näs, född 1633-01-02, död 1701 Södraholm
 
Hård af Segerstad, Överjägmästare Eric (I55)
 
244 Erlandsgården Uppåkra, Vallsjö 1808
Jönköpings läns landskontor EIII:45 (1807-1808) Bild 1459 / sid 1449 (AID: v400762a.b1459.s1449, NAD: SE/VALA/01971)

Erlandsgården Uppåkra, Vallsjö 1809
Jönköpings läns landskontor EIII:47 (1809-1809) Bild 629 / sid 1243 (AID: v400764b.b629.s1243, NAD: SE/VALA/01971)

Erlandsgården Uppåkra, Vallsjö 1810
Jönköpings läns landskontor EIII:51 (1810-1810) Bild 6670 / sid 1325 (AID: v400768.b6670.s1325, NAD: SE/VALA/01971)


Hultsjö AI:10 (1809-1815) Bild 290 / sid 559 (AID: v20380.b290.s559, NAD: SE/VALA/00146)

Hultsjö AI:10 (1809-1815) Bild 266 / sid 511 (AID: v20380.b266.s511, NAD: SE/VALA/00146)

Vallsjö AI:5 (1813-1824) Bild 145 / sid 275 (AID: v22473.b145.s275, NAD: SE/VALA/00406)

Vallsjö AI:6 (1824-1830) Bild 113 / sid 105 (AID: v22474.b113.s105, NAD: SE/VALA/00406)

Vallsjö AI:7 (1831-1841) Bild 40 / sid 69 (AID: v22475.b40.s69, NAD: SE/VALA/00406)

Vallsjö AI:8 (1841-1855) Bild 68 / sid 121 (AID: v22476.b68.s121, NAD: SE/VALA/00406)

 
Mattisson, Samuel (I44)
 
245 Ermentrude of Orléans (27 September 823 – 6 October 869) was Queen of the Franks by her marriage to Charles the Bald, Holy Roman Emperor and King of West Francia. She was the daughter of Odo, Count of Orléans and his wife Engeltrude.

She and Charles married in 842. Their children were:

Judith of Flanders (born c. 843, died ?), wife of Æthelwulf of Wessex, Æthelbald of Wessex, and Baldwin I, Count of Flanders
Louis the Stammerer (846–879)
Charles the Child (847–866)
Lothar (848–865), monk in 861, became Abbot of Saint-Germain
Carloman, son of Charles the Bald (849–876)
Rotrud (852–912), a nun
Ermentrud (854–877), a nun
Hildegard (born 856, died ?)
Gisela (857–874)
Godehilde (864–907)
Ermentrude had a gift for embroidery and an interest in religious foundations. Her husband gave her the Abbey of Chelles. She separated from her husband after he executed her rebellious brother William in 866, and retreated to life in a nunnery. Ermentrude was buried in the Basilique Saint-Denis, Paris, France. 
Ermentrude av Orléans (I1891)
 
246 Eva Lydia Natalie Nygren föddes den 27 mars 1840 på Årnäs. Hon gick i flickpension hos prosten i Harg i Rumskulla då föräldrarna hade flyttat till Wntzelholm. Lydia bodde några år i Stockholm för privatlektioner i bl.a. franska.

Lydia var mycket musikalisk och spelade bl.a. harpa. Hon fick Musikaliska akademiens guldmedalj för sitt harpspel. Hon var dessutom en mycket skicklig tecknare och målare.

Lydia var mycket livlig och pigg med stor arbetsförmåga tillika spänstig till hög ålder.

Det sägs att hon kunde stå på stortån vid fyllda 70. Tydligen hade hos också dansat balett när hon var ung.

Hennes liv blev tyvärr mycket tufft mest på det ekonomiska planet.
Med maken Ernst Anstrin fick hon 4 barn.

Dottern Helena född 1866 är mor till Pelle? Neovius/Fris.

För sitt och barnens uppehälle arbetade hon som lottrullerska i många år.

Lydia avled 86 år gammal.

Källa: Hans Nygren 
Nygren, Eva Lydia Nathalia (I237)
 
247 f. 14/9 1918 i Ammor, Västergarn. 14/5 2005 på Odvaldsvägen 45, Klinte.
Gift den 6/2 1942 med Ebba Marianna f. 23/1 1924 i Hellvi, d. 11/11 2002 i Klinte.

Bror var son till hemmansägaren Johan Niklas Anton Gabrielsson f. 1/5 1858 i Västergarn, d. 23/5 1940 i Västergarn av cardio sclerosis.

Gift den 8/12 1894 med Hilda Maria Elfrida Svensson f. 12/12 1876 i Klinte, d.6/9 1939 i Västergarn av cancer hepatis.

Krigsseglare. Inskriven vid Visby sjömanshus den 29/7 1935, nr. 3802. Seglade med S/S Majfrid på Tysklandsfarten. 
Gabrielsson, Bror Georg (I1996)
 
248 f. 1768, † 1802. G. m. majoren och kommendanten på Varbergs fästning Carl Petter Montell, f. 1761, † 1812. Aurelia, Sofia Cecilia (I2203)
 
249 Faddrar: Anders i Krigsmansbo, Jöns i Mo, Hustru Kerstin i Gärdsbol. Nilsson, Stadsmurmästare Lars (I19)
 
250 Faddrar: Elias Murmästare, Bengt i Högberg, Jöns i ???, hustru Sara i Gärdsbol Nilsson, Jonas (I1777)
 

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ... 13» Nästa»