Noteringar


Träd:  

Träffar 251 till 300 av 800

      «Föregående «1 ... 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 16» Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
251 Det var vid mitten av 1700-talet som Tunapojken Nils Hagberg flyttade till Värmland för att där skapa sig ett nytt och bättre liv. Något som gick honom väl i händerna. Åtminstone till en början.
Han var född i Hesse, Stora Tuna, år 1735 av fattiga föräldrar och som 23-åring anställs han som dräng vid Falu gruva där han arbetade några år innan han sökte sig söderöver till Värmskog i Värmland. Snabbt blir han där en av de ledande männen. Han bodde på gården Väckel, som tidigare varit i Leksandsätten Trollius ägo. Förutom att han skulle bli en av bygdens största markägare var han också flitigt engagerad i det lokala kyrkoarbetet och var också den som redde ut kyrkans tidigare något trassliga affärer.
Nils Hagberg kallades lokalt för brukspatron eller Inspektorn och hade respekt i alla folkled och med tiden blev han en av traktens allra mest förmögna män och dessutom en av de få skrivkunniga. Men den 27 juli 1799 hettade det i ordets rätta bemärkelse till runt Nils Hagberg.
Han ägde då också gården Prästbol och just denna dag hade han för avsikt att bränna lite ris på ett skogshygge strax norr om kyrkan i Värmskog. Det brann rejält där ute på hygget både rök och gnistor steg mot skyn. Samtidigt låg vinden på in mot byn och det hela bar sig inte bättre än att glöd tog sig in under kyrkans spånbeklädda tak och snart stod den då knappt 40-åriga kyrkobyggnaden i ljusan låga.
Byborna rusade snabbt till kyrkans undsättning och lyckades rädda mycket av de dyrbara inventarierna undan elden. Själva kyrkobyggnaden klara sig dock sämre och när elden väl falnat återstod i princip endast de murade väggarna, t o m kyrkklockorna gick förlorade i branden.
Att branden orsakats av Nils Hagberg var de flesta av byborna överens om och så löd även utfallet från Häradsrätten vilken två månader efter branden samlats på Hagbergs gård för att utreda ansvaret kring olyckan. Rättens dom blev att Hagberg ådömdes att ensam bekosta återuppbyggnaden av kyrkan.
Nu var Nils Hagberg en rättskaffens man som inte på något vis ville undandra sig sitt ansvar. Tvärtom.
I stället lade han extra möda, såväl arbetsinsatsmässigt som ekonomiskt, på att den nya kyrkan skulle bli både större och vackrare än föregångaren. Under byggnadstiden såg han också till att en stor vällingklocka satte upp invid den provisoriska gudstjänstplatsen för att byborna "inte skulle behöva sakna klangen av en riktig kyrklocka". För att om möjligt undvika nya kyrkobränder försågs den nya kyrkan med ett tak av skiffer i stället för spån.
Efter drygt två års arbete och stora ekonomiska insatser från Nils Hagberg stod till sist Värmskogs kyrka färdig för användning igen. Något den gör än i dag.
– Den har visserligen renoverats en och annan gång sedan dess, men kyrkan finns där och Nils Hagberg är en person vi pratar om än i dag här i bygden, berättar Madelene Stendahl, präst i Värmskogs församling.
– Han tog verkligen sitt ansvar för branden och var också väldigt mån om att den nya kyrkan skulle bli bra och faktum är att den blev ännu finare efter återuppbyggnaden, avslutar hon. 
Hagberg, Nils (I961)
 
252 Dog av fältsjukan, 56 år gammal Esbjörnsson, Esbjörn (I24)
 
253 Dog av slag.

Bodde sin sista tid hos Pers son Handlanden Johan August Nygren.
Här bodde också Jans änka Anna Maria Hagberg
Karlstad stadsförsamling AI:20 (1841-1845) Bild 419 / sid 412 (AID: v11753.b419.s412, NAD: SE/VA/13275) 
Nygren, Bruksförvaltare Lars (I402)
 
254 Dopvittnen:
Revisor S E Strömberg
Grosshandlaren G Siemssen
Stadsmäklaren R Nygren
Herr Gottfrid Nygren
Herr Ernst Nygren 
Anstrin, John Christoffer (I715)
 
255 Dotter till Pippin den äldre (av Landen).

Vid makens Ansegisels död blev Begga nunna, grundade sju för samlingar och byggde ett kloster i Andenne vid floden Meuse där hon tillbringade resten av sina dagar om abbedissa.
Hennes minne som helgon firas den 6 september och 17 december. 
Begga av Landen (I1097)
 
256 Dotter, Ansarfve Tofta
Bortflyttad till Eskelhem den 10/11 1896
Piga på Liffedarve Eskelhem
Tjensteflicka, Buters Eskelhem

Bodde 1961 vid Lekarve i Sanda 
Johansson, Ida Serafia Lydia (I1969)
 
257 Dotter, Bjers Tofta
(Utträtt till metodistförsamlingen, anmälan
ink. d. 5/1 87, personligen infunnit sig d. 5/3 87)
Bortflyttad till Norrköping den 27/10 1890
Bodde 1948 vid Bjärs i Tofta

Ogift kvinna 
Olsson, Emilie Sofia (I1974)
 
258 Dotter, Bjers Tofta
Bortflyttad till Norrköping den 7/9 1891
Bodde 1946 vid Dannemoragatan 20 i Stockholm
Ogift kvinna 
Olsson, Ida Elisabeth (I1975)
 
259 Drottning Christina den äldres hovjungfru.
Levde ännu 1656.23
Gift 1615-06-14 på Stockholms slott med översten Zakarias Wolfgangsson Paull, natural. Pauli, född 1586, död 1630. 
Hård, Brita (I1792)
 
260 Drunknad Hård af Segerstad, Erik (I1766)
 
261 Drunknad Hård af Segerstad, Erland Fromhold (I1754)
 
262 Drunknad Nygren, Bruksägare Jan (I401)
 
263 Drunknad då han skulle bada. Andersson, Fiskare Andreas (I1641)
 
264 Drunknade i en damm vid Bryne i Hjärpås socken. Hård af Segerstad, Gustaf Erland (I1759)
 
265 Drunknat under resa mellan B..... och St Helena. Nygren, Sjöman Johan Fredrik Rudolf (I291)
 
266 Dräng Nils Jonsson och pigan Annika Olsdotter från Gärdsbol. Brudgummen var född i Visnum och hade sin Pastoris vittnesbörd. Bruden här i församlingen född och uppfödd. Familj F15
 
267 Död 1656 i Elbing och begraven i Stenums kyrka. Hård af Segerstad, Annika (I1652)
 
268 Död i barnsäng 1693 Johansdotter, Anna (I2732)
 
269 Död ung före 1628 Hård, Erik (I1794)
 
270 Döda:
27 maj 1689
Nicolaus
2 juni 1689
Catharina
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 143 / sid 141 (AID: v35446.b143.s141, NAD: SE/GLA/13505)


Födda:
23 januari 1690
Daniel
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 93 / sid 91 (AID: v35446.b93.s91, NAD: SE/GLA/13505)

4 okt 1691
Sylvester
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 95 / sid 93 (AID: v35446.b95.s93, NAD: SE/GLA/13505)

16 juli 1693
Magnus
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 96 / sid 94 (AID: v35446.b96.s94, NAD: SE/GLA/13505)

14 juli 1695
Catharina
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 99 / sid 97 (AID: v35446.b99.s97, NAD: SE/GLA/13505)

11 juli 1697
Nicolaus
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 102 / sid 100 (AID: v35446.b102.s100, NAD: SE/GLA/13505)

4 maj 1699
Sofia Rebecka
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 104 / sid 102 (AID: v35446.b104.s102, NAD: SE/GLA/13505)

3 juli 1700
Brita Maria
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 105 / sid 103 (AID: v35446.b105.s103, NAD: SE/GLA/13505)


28 maj 1702
Petrus
Hans
Stora Lundby (P) C:1 (1689-1725) Bild 108 / sid 106 (AID: v35446.b108.s106, NAD: SE/GLA/13505) 
Kellander, Petrus Magni (I2792)
 
271 Dödfödd Rasmusdotter (I16)
 
272 Dödsorsak: Blodförgiftning i armen..

Bouppteckning:
Västra häradsrätt (F) FI:60 (1891) Bild 633 / sid 1257 (AID: v78046.b633.s1257, NAD: SE/VALA/01635) 
Samuelsson Freij, Sven (I42)
 
273 Dödsorsak: Dog i lungsot i en ålder av 34 år 6 månader och 22 dagar. Död i hemmet.. Bergström, Charlotta Sofia (I205)
 
274 Dšdsorsak: Lunginflammation. Nygren, Ernst Kristoffer Teodor (I2)
 
275 Eadgifu av Wessex, född 902, död efter 955, var en drottning av Frankrike; gift 919 med Karl den enfaldige.

Hon var dotter till kung Edvard den äldre och Ælfflæd. Då maken avsattes tog hon med sin son till England; då sonen 936 blev monark återvände hon med honom till Frankrike. Hon levde några år i kloster men gifte 951 om sig med greve Herbert III av Vermandois. 
Edgiva av Wessex (I1895)
 
276 Eadgifu var dotter till kung Edvard den äldre och Ælfflæd. Då maken avsattes tog hon med sin son till England.
Då sonen 936 blev monark återvände hon med honom till Frankrike. Hon levde några år i kloster men gifte 951 om sig med greve Herbert III av Vermandois. 
Eadgifu av Wessex (I2585)
 
277 Ebba Eriksdotter (Vasa), född omkring 1490, död 22 november 1549 i Vreta kloster, Östergötland, var en svensk adelsdam och kung Gustav Vasas syssling samt andra svärmor, såsom mor till drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Biografi
Ebba föddes som yngsta dotter till riksrådet tillika hövitsmannen Erik Karlsson (Vasa) och Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten) samt var syster till Margareta von Melen. Hon gifte sig 18 januari 1512 i Söderköping, Sankt Laurentii, Östergötland, med riddaren och riksrådet Erik Abrahamsson (Leijonhufvud).

Hon blev änka då maken avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Under blodbadet befann sig Ebba och hennes barn som gäster under Västerås klosters beskydd på önskan av maken, som hade skickat dem dit för deras säkerhets skull. Ebba fick behålla makens egendomar trots att han hade avrättats, vilket antagligen berodde på den allmänna instabiliteten i Sverige just då. Hon bosatte sig sedan på Lo slott, som låg på ön Loholmen i sjön Anten intill Gräfsnäs i nuvarande Alingsås kommun i Västergötland. Familjens andra sätesgård var Ekeberg vid Hjälmaren i Närke.

Ebba Eriksdotter deltog inte i sin syster och svågers stämpling med Kristina Gyllenstierna och Sören Norby mot kungen 1525 och mottog som tack för sin lojalitet sin systers och svågers konfiskerade svenska gods.[1] Under 1520-talet var hon liksom sin mor inblandad i flera godstvister med riksråd men gynnades av kungen, fick rätten att behålla kungligt saköre (böter som annars tillföll kronan) och utförde som änka och adligt familjeöverhuvud rusttjänstskyldighet och bekostade till exempel sex beridna ryttare 1531. Som kungens syssling tillhörde hon troligen de av "rikets främsta herrar och fruar" som i september 1531 åtföljde kungens syster och svåger för att eskortera kungens brud Katarina av Sachsen-Lauenburg till Sverige, och närvarade vid bröllopet i Stockholm. Hennes dotter Brita gifte sig snart därefter med kungens hovman i ett bröllop där kungaparet stod värd.[1]

Kungens svärmor
I oktober 1536 gifte sig Ebbas dotter Margareta med kung Gustav Vasa, och Ebba blev därmed svärmor till sin syssling kungen, som därefter kallade henne "käre Moder" och tycks ha haft en god relation till henne. Som kungens svärmor åtnjöt både Ebba och hennes övriga familj flera fördelar. Hon och hennes mor mottog förläningar och rätten att ta upp en del av skatten från underlydande bönder. Hon kunde med kungens stöd dra nytta av reformen 1527 som tillät privatpersoner att återta gods som deras förfäder hade donerat till kyrkan, och flera gods som tidigare hade donerats av hennes släkt till kyrkan kunde införas under hennes personliga ägorätt. Kungen hjälpte henne i en ägorättstvist med Kristian II av Danmark då hennes fogde hade lagt beslag på gårdar tillhörig en dansk, och ståthållaren på Varbergs slott: kungen hävdade då att "vår käre hustrurs moder, ärlig, välbördig kvinna fru Ebba" handlade i enlighet med svensk lag.[1] Ebba ska ha utövat en hel del inflytande v vid hovet under sin dotters första år som drottning. I februari 1537 utfärdade kungen en benådning "för vår hjärtans käraste husfrugis, och hennes käraste moders flitige förböners skull".[1] Hon fick en del uppgifter av kungen, som då kungen bad henne att undersöka om klagomålen att fogden i Alvastar och Skänninge kloster var olämplig för sin befattning var korrekta. Under Dackefejden ombads hon också att övervaka sin frånvarande son Stens fogdar för att förhindra att de begick övergrepp mot bönderna, vilket kunde få dessa att ansluta sig till Dacke.[1]

I egenskap av monarkens svärmor fick hon liksom hennes familj och släkt en del ceremoniella uppgifter, och hon noteras ofta som närvarande i hovlivet. Vid barnbarnet prinsessan Cecilias dop gick hon i procession strax efter sin dotter drottnining Margareta, som ledsagades av hennes son Abraham och hennes svärson Gustav, eskorterad av två manliga medlemmar av adeln. Det är inte känt om Ebba någonsin fick någon formell hovtjänst, eftersom personallistorna bara är fragmentariskt bevaradde från denna tid, men rumsfördelningen bekräftar att Ebba liksom Kristina Gyllenstierna i varje fall ofta befann sig vid hovet med sovrum nära drottning Margareta.[1] Hon fick åtminstone tillfälligt ofta ansvaret för kungabarnen under Margaretaas resor i landet: våren 1540 reste kungaparet till exempel till Älvsborg och lämnade kungabarnen i Ebbas vård på Örebro slott. Ebba ska ha varit den som ofta anlitades vid sådana tillfällen förutom Kristina Gyllenstierna och Margaretas kusin och namne "jungfru Margareta" samt trotjänaren Brigitta Lars Anderssons.

Ebba förblev katolik hela sitt liv och drog sig så småningom tillbaka till Vreta kloster, som åtnjöt hennes beskydd under den pågående svenska reformationen; kungen gav klostret i gåva till henne bara någon vecka efter giftermålet med hennes dotter 1536. Här avled hon av pesten 1549.[2]

Ebba är begravd i Linköpings domkyrka och med en egen gravtumba.

Barn
Abraham (1512- 1556)
Birgitta (1514 - 1572)
Margareta (1516 - 1551)
Anna (1517-1540)
Sten (1518 - 1568)
Märta (1520 - 1584) 
Vasa, Ebba Eriksdotter (I1277)
 
278 Edebo (AB) AI:3 (1779-1785) Bild 143 / sid 136 (AID: v84529.b143.s136, NAD: SE/SSA/1498)

Edebo (AB) AI:4 (1786-1792) Bild 35 / sid 29 (AID: v84530.b35.s29, NAD: SE/SSA/1498)

Edebo (AB) AI:6 (1793-1806) Bild 530 / sid 48 (AID: v222641.b530.s48, NAD: SE/SSA/1498)

Edebo (AB) AI:6 (1793-1806) Bild 1450 / sid 140 (AID: v222641.b1450.s140, NAD: SE/SSA/1498) 
Andersdotter, Catharina (I1238)
 
279 Edsleskog LIaa:1 (1645-1713) Bild 115 / sid 269 (AID: v68468.b115.s269, NAD: SE/GLA/13092)
Nicolaus Christophori Risell, född 1655.
Student i Uppsala 1675.
Präst och adjunkt hos fadern. Kapellan i båda Ullerudssocknarna 1687 efter
sin fader.
Kyrkoherde i Hesselskogs pastorat av Karlstads stift 1703 efter sin äldre broder.
Död 1708-10-04. Gift med Brita Welina, född 1665-04-08, död 1748-05-02,
dotter av sockenadjunkten i Väsehärad Andreas Andreae Welinus och
Sigrid Hansdotter Iser.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllenspak_nr_901 
Welin, Christina (Brita) (I362)
 
280 Efter 27/1 men före 14/4 Posse af Säby, Christina Dorothea (I129)
 
281 Efter att hennes far Svante Sture mördats på Uppsala slott 1567 bodde änkan Märta (kallad Kung Märta) med flera av deras ogifta barn på Hörningsholms slott i Södermanland. Malins kusin, Erik Gustafsson Stenbock, blev under vistelser på gården förälskad i Malin, som besvarade kärleken. Kung Märta hade då tillfrågat ärkebiskop Laurentius i Uppsala, som ansåg att äktenskap inte kunde komma i fråga eftersom Erik och Malin var så nära besläktade. Hertig Karl tog i hemlighet friarens parti och hjälpte denne med hästar och manskap för att arrangera en enlevering.

Bortförandet iscensattes på Hörningsholm en marsdag 1573. Erik bjöd i lönndom Malin på en åktur med släde. Släden förde de båda till väntande ryttare, som snabbt förde dem "i säkerhet". Någon dag senare reste Erik till Stockholm för att förklara bortförandet för kung Johan III. Men Johan, som redan haft kontakt med den starkt förolämpade Kung Märta, lät genast arrestera den optimistiske friaren och fråntog honom dessutom hans ämbeten och förläningar.

Erik Gustavsson hade många vänner, som omfattades av åsikten att paret borde få gifta sig. Bland tillskyndarna fanns Per Brahe och änkedrottning Katarina Stenbock. Dessa började uppvakta såväl Kung Märta som Johan III och lyckades inte bara få Erik frigiven utan också ge honom tillbaka förmögenheter och ämbeten.

Kung Märta gav sig dock inte på sin ståndpunkt vad gällde giftermål. Paret reste då över den halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst. Ändå, tre år efter enleveringen förlät svärmodern Erik och sin dotter, som fick lika stor hemgift som de andra döttrarna.

Under kung Sigismund behöll Erik Gustafsson sina ämbeten och förläningar, men måste vid oroligheterna i landet under 1590-talet fly till Polen. Därifrån följde han Sigismund till Sverige 1598, men efter dennes nederlag vid Stångebro begav han sig till Danmark, där han avled. Hans egendomar drogs in till kronan, men redan 1603 förlänade Karl IX Malin att "njuta och obehindrat behålla" sin mans arvegods inom rikets gränser. 
Sture, Magdalena (Malin) (I163)
 
282 Efter barnsbörd Persdotter, Anna (I382)
 
283 Eksjö
Skedevi (E) AI:7 (1819-1823) Bild 175 / sid 166 (AID: v28972.b175.s166, NAD: SE/VALA/00332)

Eksjö
Skedevi (E) AI:9 (1824-1829) Bild 182 / sid 170 (AID: v28975.b182.s170, NAD: SE/VALA/00332)

Torstorp
Skedevi (E) AI:9 (1824-1829) Bild 92 / sid 80 (AID: v28975.b92.s80, NAD: SE/VALA/00332)

Torstorp
Skedevi (E) AI:14 (1837-1843) Bild 205 / sid 193 (AID: v29025.b205.s193, NAD: SE/VALA/00332)

Puksjötorp, Regna
Regna (E) AI:7 (1829-1844) Bild 36 / sid 57 (AID: v28445.b36.s57, NAD: SE/VALA/00302)

Soltorp, Regna
Regna (E) AI:9 (1838-1847) Bild 147 / sid 276 (AID: v28450.b147.s276, NAD: SE/VALA/00302) 
Andersson, Dräng, Brukare Olof (I397)
 
284 Elisabet var protestant, medan maken Erik var katolik, vilket medverkade till att äktenskapet blev olyckligt. Den stora orsaken var emellertid maken Eriks många älskarinnor.
 
av Braunschweig-Lüneburg, Hertiginna Elisabeth (I169)
 
285 Emigrerade till Amerika den 2 maj 1881.
Västergarn AI:5 (1871-1882) Bild 160 / sid 7 (AID: v61207.b160.s7, NAD: SE/ViLA/23089) 
Gabrielsson, Gabriel Jacob Christian (I2059)
 
286 En av Olof Berggréns döttrar, Sara Ulrika, gifte sig med Olof Salomon Lindmark. 1842 köpte de fastigheten på Älvgatan i Karlstad som allmänt går under namnet Lindmarkska gården. Denna bygg- nad som ligger i kvarteret Almen är en av ett fåtal hus som klarade sig vid den förödande branden 1865, då nästa hela Karlstad blev lågornas rov. Delar av huset används i dag som en av kommunenens representationsvåningar. Berggren, Sara Ulla (I1079)
 
287 Enligt en förteckning över verksamma vid Söderhamns faktori (baserad på faktoriets arkiv) var låssmeden Nils Nilsson Hammarklang (Klang) född 1675 i Söderhamn, verksam vid faktoriet från 1695, och död 1768.

I husförhörslängden för Söderhamn upptas följande familj från 1733 (noteringar om bevistat förhör finns bara för Nils, hustrun och sonen Erik):
"Nils Klang
hust. Kierstin
[Överstruken:] Söner Erik
[Son] Nils
[Son] Jean hos H.r Häradsh: Stillman 1 gång: till Herrans Nattw: 1733 Dec.
Dött. Karin [överstruket: "i oo"]
Margta [tillagt:] " i norala. tiänar hos H.r Häradsh:"
---
I den följande, odaterade delen av volymen (som ska avse det sena 1730-talet eller 1740-talet) upptas:
"Nils HammarKlang" och hu. Kerstin, med hänvisning till "p. 39:8.", tillsammans med dottern Karin. Direkt därefter följer "unga Nils Klang" med hustru Margta (hänvisning till p. 25:32.), son Nils och en Kerstin, som står angiven i kolumnen för döttrar.
 
Hammarklang, Låssmed Nils Nilsson (I2557)
 
288 Enligt legenden flydde hans mor från sin otrogne man år 1270, och överväldigades av skilsmässan, varför hon bet Fredriki kinden, varefter han blev känd som den bitne. 1268 blev han den lagliga arvingen till huset Hohenstaufen, tog besittning över Kungariket Sicilien och tog titlarna Kung av Jerusalem och Sicilien och greve över Schwaben. Även om han inte själv härstammade från Jerusalems kungar så hade hans farfar Fredrik II tagit besittning över kungariket själv.
Efter att ha paralyserats av en stroke 1321 dog Fredrik den 16 november 1323. Hans kropp flyttades senare från Eisenach till slottet Grimmenstein i Gotha, och efter att detta förstördes begravdes han i det nyuppförda slottet Friedenstein.
Gravstenen placerades dock i Reinhardsbrunn.

 
Fredrik I av Meissen (I1447)
 
289 Enligt mamma själv hade hon en mycket fin, rolig och ganska bekymmersfri barndom.
Umgängeskretsen var ganska stor. Förutom vänkretsen utanför familjen hade mamma
fyra syskon. Äldst var Beda som var född 1878. Därefter följde Hulda 1881, Erik 1883,
Edvin 1884. I familjen har funnits ytterligare tre barn - men som dog i späd ålder.

Bland barndomsvännerna och sedan som vuxna fanns alltid Ylva Reinhold, Stella Schedin,
Jenette Bräutigram och Elsa Martelucci.

Moster Kristin var mammas mest kära släkting. Moster Kristin var mycket ofta på tal och var
ett
stort stöd när mammas morr Klara Freij dog redan 1908 vid 59 års ålder.

Minne från konfirmationsdagen den 9 april 1902 finns i mammas kvarlämnade handlingar.

Mammas skolgång fram till vuxen ålder var i Brummerska flickskolan i Göteborg.

Förlovning och giftermål. Jag tror att mamma och pappa träffades runt 1905. Flitig
korresponden från i huvudsak pappa skedde från Amerika där han arbetade för
skrivmasinsfirman Remmington. Det kom cirka st vykort från Amerika under tiden 1911 till
1913.

Mamma och pappa gifte sig den 19 december 1914..
Gäster var systern Beda, pappas syster Mathilda och kusin Albert Siemsen.

Pappa och mamma började tidigt att hyra "sommarnöje" för sig och oss barn.
Mamma har noterat alla sommarställen som vi vistades på från 1916.
Täby 1916-1918. Sven föddes där på Nygård i en av flyglarna. Mamma berättar att det var
is innanför fönstren kring tiden för Svens födelse. Förlossningen var mycket svår.
Nygård ägdes? av mammas syster Beda och hennes man Oscar Lagerstedt och drev en
pensionatrörelse på stället.
1919 var mamma. pappa och Sven i Göteborg.
1920 var de åter Täby.
1921 Dalarö.
1922 Byle söder om Stockholm.
1923 Rö.
1924 Vallentuna.
1925-1926 var vi på norra Ljusterö hos ett Jordbrukarpar som hette Jansson. Stugan som
familjen hyrde låg vid ett ställe som hette Balders Hage. Stugan kallades rullstugan.
1927 Vetterhaga. Samhälle norr om Östanå och mittemot norra Ljusterö.
1928-1929 Bruket på Blidö.
1930-1933 Glycksnäs på Blidö.
1934 Simpnäs vilket var familjens sista sommarnöje. Pappa dog 1933 och vi barn började
bli vuxna varför Simpnäs som ligger på Väddö innanför Arholma - var den sista av alla
fantastika sommarställen.

Åren 1934-1970 bodde mamma i Spånga för att efter sin pension och försäljningen av
Spånga
-Tobaks- och Pappershande flytta till Lilla Essingen i Stockholm. Spångatiden med arbetet
i affären skildras nedan mer detaljerat

År 1995 kom det sig att jag skrev en berättelse på önskemål från Spånga Forminnes- och
Hembygdsgille om bland annat Spånga Tobaks- och Pappershandel, som var helt
förknippad med mammas gärning fram till den dag hon bestämde sig för att gå i pension.

Berättelsen börjar på Odengatan 35 i en tobakshandel, som pappa hade köpt efter ett arv
från Teodor Nygren, som var pappas fabror. Denna händelse och som många andra
förändringar ilivet blev orsaken till att livet tog andra vägar och kom att se annorlunda ut än
vad mamma hade tänkt sig.

Pappa, som efter en lång tids sjukdom tvingades att lämna sin yrkesbana som finmekaniker
och i stället blev tobakshandlare.
Under vintern 1933 skyltade pappa om och gick ut svettig och varm för att se på resultatet.
Bara några veckor därefter avled pappa i lunginflammation. Jag var då 13 år och min bror
Sven 17 år.

Mamma hade alltid varit hemma hos oss barn och därför aldrig fått någon träning utanför
hemmet. Utan tvekan tog hon tag i sitt nya ansvar - och stod där plötsligt som expedit och
affärsinnehavare i en affär, som knappast hade avkastning för henne själv och oss barn.

Det blev flera besök hos pantbanken med guldsaker och annat. Bland annat såldes brev från
John Ericsson och Fredrika Brehmer. Breven från John Ericsson var från korrespondens med
Farfarsfar Christopher Nygren och breven från Fredrika Brehmer kommer från korrespondens
med Karl Daniel Nygren.

Hon konstaterade ganska snart att affären inte skulle räcka till fölr hyra och mat vaför hon
sålde affären på Odengatan. Hon hade sett att Spånga Tobaks och Pappershandel var till
salu och yckades få köpa affären.

Vi fyttade till spånga 1934. Mamma kom alltså bara efter en kort tids erfarenhet från
affärsverksamhet till spånga för att ta tag i allt som hör till en Cigarr- och pappershandel.

Vid den tidpunkten var hon 48 år. Utöver cigaretter och tobak var det tidningar, tips och
papper av alla slag.

Mamma hade fallenhet för affärsverksamhet och utvecklade rörelsen med stor djärvhet för att
vara på 30-talet.

Under de år hon drev affären öppnade hon boklåneverksamhet - vilket hon säkert var bland
de första att bedriva. Vidare började hon att sälja leksaker, presenartiklar och teaterbiljetter.

Det var kännt att mamma ganska ofta hjälpte dem, som hade det svårt med korta och
räntefria
lån. Enligt henne själv blev det aldrig någon förlust. Däremot var det trögt att få igen utlånade
böcker.

1954 sålde hon affären. Genom hennes framgångsrika skötsel av Spånga Cigarr- och
Pappershandel tryggade hon sin ålderdom när hon gick i pension vid 70 års ålder.

Mamma flyttade ganska snart till Stockholm närmare bestämt till lilla Essingen där hon bodde
till sin död.


Mamma var en mycket omtänksam mor. Hon fanns alltid till hands i alla situationer, som
kunde vara problemartat för oss barn. Hennes engagemang för vår trivsel och för att få en
innehållsrik barndom var imponerande - dock utan att vara påträngande.
Vi levde mycket med frihet under ansvar vilket gjorde att vi hade en lycklig barndom - vilket
bidragit till att vi som vuxna kan känna glädje och trygghet.

Jag tror att hennes radikala grundsyn har har gjort att vi ser mer okomplicerat på vår tillvaro
än många andra.

Vissa handlingar, brev, bilder och annat som inte kan rymmas inom DISGEN-systemet kan
återfinnas inom "Mina dokument" under rubriken
SLÄKT- NILSSON NYGREN RUTH. 1886.




Järfälla den 14 oktober 2001.

Hans Nygren. 200422 
Nilsson, Ruth Tekla Elisabet (I3)
 
290 Enligt text i vigselboken, så kommer Nils från Wisnum. Jonsson, Nils (I28)
 
291 Eric (son af Harald Stake, Baron Stake.
Friherre till Wik och Herre till Lilla Bjurum;
f. på 1640-talet; Kapten-Löjtnant; t 1672.
Gift på 1660-talet med Ebba Ulftparre af Broxvik, i
hennes 2:a gifte; dotter af Regemcnts-Qvartermästaren
Johan Ulfsparre af Broxvik, N:o 9. till Hedåker ocb
Gammelstad, med hans 2m fru, Gertrud Gyllengrip,
N:o 80, i hennes l.a gifte, samt euka 1662 efter
Landshöfdingen Frih. Eric Oxenstjerna af Eka och
Lindö, N:o 1, till Eka, Lindö, Björnö, Främmestad
och Onsike.

Döttrar:

Magdalena Catharina, f. 1667 19/11 + 1722 24/8.
Gift 1682 24/9 med Kammarherren Grefve Gabriel
Oxenstierna af Korsholm och Wasa, N:o 8, f. 1656,
t 1719.

Brita, t 1729 12/ 9 . Gift på 1680-talet med en sin
fasters mans kosins son och en annan fasters mans
sysslings son, Kongl. Hofstallmästaren Gustaf Hård
af Segerstad, N:o 17, till Kafvelås, f. 1657, † 1714.

http://runeberg.org/anrep/4/0126.html
 
Stake, Erik Haraldsson (I224)
 
292 Erik Gyllenstierna[redigera | redigera wikitext]
(Omdirigerad från Erik Carlsson Gyllenstierna)
Hoppa till navigeringHoppa till sök
För 1800-talspolitikern, se Eric Gyllenstierna. För riksrådet under 1500-talet, se Erik Karlsson Gyllenstierna (död 1586).
Erik Gyllenstierna

Erik Karlsson Gyllenstierna.
Titlar
Friherre af Ulaborg
svenskt riksråd
Personfakta
Född 10 december 1602
Död 23 oktober 1657 (54 år)
Släkt
Frälse/adelsätt Gyllenstierna af Ulaborg
Erik Gyllenstierna, född den 10 december 1602, död den 23 oktober 1657, var en svensk friherre, ämbetsman och riksråd.

Familj[redigera | redigera wikitext]
Erik Gyllenstierna var sonsons son till Karl Eriksson Gyllenstierna (stamfader för Vinstorpslinjen av ätten Gyllenstierna) och son till assessorn i Svea hovrätt Karl Gyllenstierna.

Gyllenstierna var gift med Beata von Yxkull med vilken han fick tre barn:

Konrad Gyllenstierna (1645–1684)
Kristofer Gyllenstierna (1647–1705)
Carl Gyllenstierna (1649–1723)
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gyllenstierna studerade både vid svenska lärosäten och vid universiteten i Leiden, Helmstedt och Oxford samt gjorde en resa genom flera europeiska länder. 1627 ingick han som volontär vid Ludvig XIII:s livgarde samt deltog i belägringen och erövringen av La Rochelle 1628.

Återkommen till Sverige 1629 utnämndes han 1630 till kammarherre hos konung Gustav II Adolf, bevistade vid konungens sida slaget vid Leipzig 1631, deltog i tyska fälttåget 1632 Gyllenstierna användes dessutom i åtskilliga beskickningar, bland annat till Moskva 1634 och 1647, om vilken senare han själv skrivit en berättelse. 1636 utnämndes Gyllenstierna till kammarråd, 1637 till landshövding över Karelen och Viborgs län samt 1642 till generalguvernör över Ingermanland, Keksholms län och Narva, 1645 till riksråd, 1652 till assessor i Svea hovrätt och 1654 till president i Åbo hovrätt.

Vid riksdagarna 1641 och 1642 var Gyllenstierna lantmarskalk. Då Reduktionskollegium 1655 inrättades, förordnades Gyllenstierna till en av dess ledamöter. Han försökte, med ringa framgång, motarbeta ordförande Herman Flemings bemödande att genomdriva reduktionsbeslutets ordagranna tillämpning utan avseende på hög eller låg, förmenande att "man måste gå sakta till väga, man kunde eljest förvirra humörerna". I januari 1657 utnämndes Gyllenstierna till generalguvernör i Finland, men hindrades av sjukdom att tillträda detta ämbete. 1651 upphöjdes Gyllenstierna i friherrligt stånd, med Uleåborg i Österbotten till friherreskap. 
Gyllenstierna, Erik (I2684)
 
293 Erik Hård, till Hjällo i Fågelås socken och Hårdaholm i Suntaks socken, Skaraborgs län

Född 1560-10-02 på Segerstad.

Fänrik vid Smålands ryttare 158422.
Befallningsman på Stockholms slott 1585-02-12–158721.
Häradshövding i Laske härad samt några socknar i Ale härad, i Västergötland 1590-04-28.
Konfirm, härå av konung Sigismund 1594-06-20.
Satt 1599 såsom ledamot av räfsträtten i Linköping.

Död 1645-09-08 på Hårdaholm och begraven s. å. 9/11 i Fågelås kyrka,
där hans epitafium med hans, hans fruars och tre söners bilder samt årtalet 1637 finnes.

Gift 1:o 1588 Gammelstorp med Elin Posse, född 1559, död i 609, dotter av häradshövdingen
Nils Axelsson Posse, den äldre och Anna Kagg.

Gift 2:o 1617 med Märta Uggla, död 163537 före 11/5, dotter av kammarrådet Mikael Arvidsson Uggla och hans 2:a fru Märta Hård.

Barn:
1. Peder, född 1588. Kammarherre. Död 1649. Se Tab. 119
Lars.
Lennart. 
Hård, Erik (I2805)
 
294 Erik Johan Holm emigrerar till USA den 11september 1891. Holm, Erik Johan (I1257)
 
295 Erik Olofsson Stake var hertig Carls kammarjunkare senare marskalk 1594 hos hertigen när denne tar över. Man kan säga att Stakerna var helgarderade i denna svåra tid. Det var Sigismund och det var den katolska reaktionen, vilka gjorde det svårt för många att välja sida. Råbäck tjänade Johan III medan Hönsäter var lika nära hertig Karl.
Detta gav Erik jobb som ståthållare i Vadsbo och senare på Älvsborg och Dalsland 1595. Ståthållare över Älvsborg och Nylödöse stad och län 1597 och 1598. Han var på Karls makes begravning och skickades till Jönköping att hämta den nya gemålen 22 juni 1592. Han var Karls sändebud i olika frågor såsom när det gällde religionsfriheten 1594.
När han gifter sig 1589 ger han Hönsäter i morgongåva till sin hustru Ingeborg Posse född på Hellekis och dotter av Lage Axelsson Posse. Hon för till boet via arv efter systern Fiskemansbo, Lagunda hd, Nysätra sn sammanlagt 6 1/4 mtl vilket sedermera går till sonen Olof Eriksson Stake.
Därutöver eget arv Brännegården Säter sn, Skaraborg, Forsby i Knivsta socken och Maltorp i Växtorps sn Kalmar län
Ingeborg var seglivad efter Eriks tidiga död 1598 och hon lever till 1651.


Källa:http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/m08staker/01staker3.htm 
Stake, Erik Olofsson (I361)
 
296 Erik Stenbock deltog i flera av trettioåriga krigets kända slag. Vid Lützen anförde han livgardet, då endast tjugo år gammal.

Erik Stenbock tillhörde en av Västegötlands mest berömda adelssläkter. Han hade två bröder, som också grep in i Hallands historia: Fredrik och Gustav Otto. Erik blev generalguvenör i Halland 1656-1658 och var befälhavare över svensk trupp vid kriget mot Danmark 1657. Brodern Gustav Otto var ansvarig för försvaret av Västergötland under detta danska krig och blev därefter generalguvenör över Skånelandskapen.

Erik stupade utanför Köpenhamns murar då svenskarna 1659 förgäves försökte ta hela Danmark genom att storma huvudstaden.
(Källa: Sven Larsson - När hallänningarna blev svenskar och Björn Asker - Karl X Gustav)
 
Gustavsson Stenbock, Erik (I1440)
 
297 Erik, (son av Erik, tab 68), till Svansö samt Grävsäter i Hannäs socken Kalmar län. Född 1606-07-08. Page hos konung Gustaf II Adolf 1620. Fänrik vid Nils Ribbings regemente Västgöta fotfolk 1625. Kaptenlöjtnant därst. 1627. Kapten 1629 och deltog med regementet i trettioåriga kriget tills regementet hemkallades. Major. Assessor i Svea hovrätt 1645-09-13. Avsked därifrån 1651-11-01. Kallas även major. Död 1665-12-31.[33] Han gav 1646 en silverkanna med fat och 1652 en mässhake till Bottnaryds kyrka Jönköpings län, där ätten har en grav. Gift 1635-10-25 Säby med sin kusins frus brorsdotter Christina Oxehufvud, född 1615-06-01, död 1693-12-23 Grimstorp, dotter av översten Anders Oxehufvud, nr 102, och Margareta Lillie af Greger Mattssons ätt.
Barn:
Erik, född tvilling 1636-11-11 på Svansö. Löjtnant vid Wulffs regemente. Död ogift 1657 under kriget i Polen.
Emerentia, född tvilling 1636-11-11 på Svansjö, död 1715-02-16 Hattsjöhult och begraven s. å. 30/3. Gift med ryttmästaren Lars Hård af Segerstad, död 1691.
Anders, född 1639-05-04. Löjtnant vid Närkes och Värmlands regemente 1659, död s. å. ogift på Fyen.
Sven, född 1640. Överstelöjtnant. Död 1677. Se Tab. 70
Catharina, född 1641-09-03, död ogift 1728-10-03 och begraven s. å. 7/10 i Hjärpås socken Skaraborgs län.
Margareta, född 1642-08-17, död ogift 1723 på Russelbacka i Höra socken33 Skaraborgs län.
Maria, född 1643-09-30, död 1682. Gift med kaptenen Christian Rotkirch, död 1681.
Christina, född 1644-12-12, död ung.
Seved, till Svansö och Grävsäter. Född 1648-03-18 på Svansjö. Kapten vid ett tyskt infanteriregemente. Död barnlös 1706-04-15 på Grävsäter och begraven i Hannäs kyrka. Gift 1:o 1694-02-12 med Christina Reuter af Skälboö i hennes 2:a gifte (gift 1:o med översten Henrik Wolffensköld, född 1621, död 1674), född 1637-07-30, dotter av översten Lydert Henriksson, adlad Reuter (af Skälboö), nr 158, och Catharina Cruus af Edeby. Gift 2:o 1693-12-07 i Dalhems socken Kalmar län med Brita Pauli, som levde ännu 1723-09-09 på Grävsäter, dotter av majoren Gustaf Adolf Pauli, och Metta Stake.
Margareta, född 1653-01-29, död 1723-05-03 på Russelbacka i Hjärpås socken och begraven s. å. 9/5 i Hjärpås kyrka. Gift på 1680-talet med kornetten Erland Kafle, född 1653, död 1729. 
Ribbing, Eric (I68)
 
298 Erik, (son av Lars, tab 48), till Margrevehult och Norrby, båda i Sandsjö socken Jönköpings län, född 1663-12-00 på Hattsjönult i nämnda socken. Korpral vid amiralitetet. Extra ordinarie underlöjtnant därst. 1700-05-09. Avsked s. å. 23/10. Död 1750-06-00 på Margrevehult. Gift 1:o 1700-03-28 i Skönberga socken Östergötlands län med Catharina Charlotta von Krefelt, döpt 1679-01-04 i Stockholm, död Åsbyholm och begraven 1716-08-29, dotter av majoren Henrik von Krefelt, natural. von Krefelt, och Anna Catharina Skyttehielm. Gift 2:o 1718-07-24 på Hattsjöhult med Margareta Åbrant, född 1691, död 1754-04-00, dotter av löjtnanten Jakob Åbrant och Margareta Rode.
Barn:
1. Anna Catharina, död 1726-05-16 i Sandsjö socken. Gift 1722-02-07 på Hattsjöhult med föraren Johan Fredrik von Nieroth, i hans 1:a gifte, född 1684, död 1730.
1. Helena Christina, född 1705, död 1768-04-22 Börsebo. Gift 1733-11-04 i Tryserums socken Kalmar län med hejderidaren Peter Strömbom, född 1698, död 1760-03-23 på Börsebo.
2. Emerentia Catharina, född 1720-02-25 på Hattsjöhult, död där 1729-08-20.
2. Lars Fredrik, född 1722-02-06 på Hattsjöhult. Löjtnant vid artilleriet i Stockholm. Död 1742 i Fredrikshamn under finska kriget.
2. Anna Margareta, född 1725-03-14 på Hattsjöhult, död s. å. 8/5.
2. Carl Adam, född 1727-08-26 på Hattsjöhult, död s. å. i nov.
2. Jakob Johan, född 1729-04-09 på Hattsjöhult, död s. å. 8/9.
2. Carl Gustaf, född 1731-02-09 på Hattsjöhult. Volontär vid Kalmar regemente 1745-09-19. Korpral därst. 1751-01-28. Rustmästare 1754-09-07. Furir 1757-04-23. Sergeant 1762-08-19. Avsked 1773-11-04. Död barnlös 1814-04-24 på Åkarp i Lannaskede socken Jönköpings län. Han blev under pommerska kriget fången vid Demmin 1759. Gift 1775-10-24 med Maria Elisabet Hultstein, född 1733, död 1809-07-25 på Åkarp, dotter av kornetten Jonas Hultstein och Emerentia Dreilick.
2. Jakob, född 1734. Löjtnant. Död 1782. Se Tab. 58 
Hård af Segerstad, Erik (I1666)
 
299 Erik, (son av Sven, tab 4), till Stora Dala i Dala socken Skaraborgs län och Svansö i Bottnaryds socken Älvsborgs län. Född 1558-10-14 på Fästered. Konung Johan III:s köksmästare 1593. Häradshövding i Redvägs härad i Västergötland 1594-03-16. Däruti stadfästad s. å. 17/7. Riksråd 1602-05-27. Lagman i Tio häraders lagsaga s. å. Ståthållare över Västergötland och Dal 1606 jämte Anders Olofsson (Oxehufvud). Guvernör över hela hertig Johans furstendöme Östergötland och Dal 1607-10-04 under det hertigen skulle besöka främmande land. Kallas åren 1610, 1611 och 1612 landsherre i Västergötland. Legat till Danmark 1611. Död 1612-10-22 Säby hos sin broder Bo, dit han fördes sjuk från Hova gästgivargård, då han var på återresan från Danmark, samt begraven 1613-03-21 i Dala kyrka, där sonen Bengt 1646 lät bygga särskilt gravkor.30 (Vid kyrkans rivning hava två stenar över Erik Ribbing, Emerentia Gyllenstierna och Catharina Ribbing samt Bengt Ribbing och Ebba Sparre bevarats å platsen för den äldre kyrkan).38 'Han sändes mot slutet av året 1595 jämte Carl Horn och Sven Somme till riksamiralen Claes Fleming och ständerna i Finland att kungöra dem Söderköpings riksdags beslut. Var 1599 av hertig Carl förordnad att sitta i rätten i Jönköping samt 1600 en av riksrådens domare i Linköping. Bevistade 1607-03-00 konung Carl IX:s kröning i Uppsala och bar därvid spiran.' Gift 1600-07-13 på Fästered med sin broders svägerska Emerentia Gyllenstierna, död 1626-06-10 (enl. gravinskriften)38, som gav en mässhake till Bottnaryds kyrka Jönköpings län, dotter av riddaren, riksrådet och ståthållaren Erik Carlsson Gyllenstierna (af Lundholm, nr 3) och Carin Nilsdotter (Bielke af Åkerö).
Barn:
1. Seved, till Svansö och Vargarn. Fänrik under översten Johan Stake 1656. Kaptenlöjtnant 1658. Sist kapten. Död 1673.
2. Erik, född 1606. Assessor. Död 1665. Se Tab. 69
2. Bengt, född 1609. Landshövding. Död 1653. Se Tab. 71
2. Anna, död 1658 och begraven i Forshems kyrka Skaraborgs län. Gift med landshövdingen Olof Stake, född 1593, död 1664.
2. Catharina, död ogift 1630-06-11 enligt gravinskriften i Dala.38 'Det lärer varit till henne som konung Carl IX:s gemål, drottning Christina, sände till faddergåva en silverkanna och en guldring.' 
Ribbing, Erik (I1665)
 
300 Erik, till Tubbetorp i Stenums socken Skaraborgs län samt Krabbelund i Hällestads socken och Mollungen i Ods socken (båda i Älvsb.), född 1621. Var 1639 reformerad fänrik vid Jönköpings regemente22. Fänrik vid Västgötadals regemente26 1641-06-22. Löjtnant därst. 1643. Kvartermästare 1645–1647. Underjägmästare i Västergötland 1654-01-10. Konfirm. fullm. 1655-04-13. Ryttmästare26 1657-04-07. Underjägmästare i Västergötland och Bohuslän 1661-09-24. Häradshövding i Tveta härad på 1660-talet43, i Kinds härad44 1667-02-01 och i Gäsene härad3 1671-11-02. Överjägmästare i Västergötland, Halland Bohuslän 1682-10-30. Död 1692-05-05 och begraven s. å. 21/9 i Skärvs kyrka Skaraborgs län. Gift 1:o 1648 före 4/8 med sin broders svägerska Anna Krabbe af Saneby, död 1676 före 16/11, dotter av överstelöjtnanten Gustaf Krabbe af Svaneby, och hans 1:a fru Anna Carlsdotter (Lilliestielke). Gift 2:o 1681-01-11 i Stockholm med sin kusins dotter och sin svägerskas sysslings dotter Brita Ribbing, dotter av landshövdingen Gustaf Ribbing, och Christina Pauli. Gift 3:o med Maria Bock af Näs, född 1633-01-02, död 1701 Södraholm
 
Hård af Segerstad, Överjägmästare Eric (I55)
 

      «Föregående «1 ... 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 16» Nästa»