| Noteringar |
- Min farfarsfar Christopher Nygren går tillsammans med sin hustru Eva Mathilda Hård af
Segerstad som en röd tråd genom genom släkten fram till min generation och kommer säkert
göra så framgent på grund av deras stimulerande och fantasifulla levnadsöde som gör att
det väcker intresse och beundran.
Det är också mycket intressant att se de olika gåvor i form av färdigheter av olika slag som
har spridit sig från makarna och deras barn till en stor grupp efterkommande.
Bägge hade en aldrig sinande drivkraft för att få livet att utvecklas för egen och sina
närmaste del i en ganska svår tid för personer, som skulle driva en omfattande affärs- och
fabriksröralse under tiden 1830 - 1870.
Jag hänvisar också till den levnadsbeskrivning som finns skriven över Eva Mathilda.
Christopher var sjätte barnet i en barnaskara på 12 barn med samma mor.
Ytterligare 5 barn fanns i familjen, som kommer från faderns äktenskap med Anna
Margaretha Lidberg efter sin första hustrus död 1821 vid bara 43 års ålder.
De 12 barn som makarna Pehr och Charlotta fick tillsammans nådde 10 vuxen ålder och
flera av dem hade en intressant utveckling.
* Johan Petter 1798
* Lovisa Sofia 1800
* Lars Leonard 1802
* Pehr 1804
* Karl Daniel 1806
* Christopher 1808
* Julius August 1810
* Fredrik Leopold 1812 Död 24/6 1868 i en magsjukdom.
* Maria Charlotta 1814
* Otto Wilhelm 1816
* Frans Edward 1817
* Salomon Justius 1824
Christopher skriver i sin minnesskrift med anledning av sin 86 födelsedag när han vid tre års
ålder med sina många syskon flyttade från hemmet i Billingsberg i Stavnäs socken till Strand
i Wermskogs socken
"Då jag nu öfver 80 år
min tavla rullar fram
och minnes mycket som i går
Det minsta lilla grann.
Då börjar jag vid trenne år:
en vacker vinterdag,
Då på flyttningen till Strand
Jag uti farmars trygga famn
Med öppna ögon lätt fönamn,
Hur vägen över sjöar gick,
Liksom i sommarens glada skick,
Att uppå vågen gå,
Ja, det var vackert så."-------------
Minnesteckningen finns bevarad bland Christophers efterlämnade papper vilka finns
arkiverade i en separat kartong under namnet Christopher 1808.
Undervisningen skedde i hemmet av olika lärare. Utbildningen för Christopher ledde till bokhållaryrket.
Intresset för glastillverkning var naturligt då fadern redan som ung arbetat inom glasindustrin varför Christopher mycket tidigt började studera driften i de ganska många bruken i Värmland och Dalsland.
Detta gjorde att han snart gick över till egen verksamhet. Starten gjordes i kompanjonskap med Gustaf Adolf Wadström. Det första glasbruket var Sölje i Stavnäs socken Värmland. Christopher var då 22 år.
Kompanjonerna arrenderade Liljedahls glasbruk i Grums när fadern Pehr inte längre kunde driva verksamheten.
Liljedahls glasbruk framställde alla sorter mest brukligt blått, vitt och grönt glas, halvvitt och grön fönsterglas av flera dimensioner, samt hel- och halvbuteljer av engelsk, fransk och svensk fason. Citerat Carlstads tidning år 1831. Kompanjonerna drev glasbruket under åren 1830-1834 då det var dags att byta upp sig. Dom köpte Årnäs. Wentzelholms bruk var redan inköpt 1834 men sköttes troligen växelvis av kompanjonerna eller av någon förman på plats.
Kompanjonerna kom överens om att dom skulle alternera boendet mellan Årnäs och Wentzelholm i fyraårsperioder.
Se bild på Årnäs och Wentzelholm.
För Christophers del blev det tyvärr bara en period på Årnäs. Åren 1838-1842. En del uppgifter säger att det blev 6 år.
Det var vid den här tidpunkten, som Christopher träffade Eva Mathilda - - och det är lätt att gissa att dom träffades hos familjen Hamilton på Hönsäter inte långt ifrån Årnäs.
Kvar finns den julhälsning från Christopher på vers till Eva Hamilton på Hönsäter enligt tidens sed format, som ett allegoriskt och naturbeskrivande poem.
Bröllopet stod på Kleverud 1839, som var Evas föräldrarhem.
Årnäs bruksgård är mycket vacker både på in och utsidan byggdes 1792.
Det var en stor besvikelse att kompanjonen Wadström efter sin period höll sig kvar på Årnäs. Christopher skriver i ett av sina brev till Eva Mathilda och ber henne att försöka påverka Gustaf Adolf Wadström att hålla till
Överenskommelsen om att bo växelvis - dock utan resultat. Familjen Wadström bodde på Årnäs till 1850. De två utbyggnaderna på herrgårdens sidor tillkom när Wadströms dotter firade bröllop på Årnäs.
Utom som bruksdisponent verkade Christopher, som en intresserad och initiativkraftig jordbrukare och kommunalman.
Hans stora arbetsglädje och aldrig sinande planer och önskningar var vittomfattande.
För arbetet och för resor på ledig tid hade familjen en glasdroska som drogs av fyra vita hästar. Bland annat reste familjen 1847 från Wentzelholm till Marstrand i denna droska, som väckte visst uppseende då den till skillnad mot de flesta vagnar var heltäckt
Så här skriver författarinnan Marie-Louise Forsell i sin dagbok tisdagen den 31 augusti kl. 07.00 - fick se den så berömda fru Nygren, som i sin täckta hyrvagn kom ut med faster Therese
Det blev alltså Wentzelholm,som var deras hem fram till 1864 med ett kortare innehav av Sundsör 1849-1852.
1861-1863 bodde familjen på Klementstorp då hade de ekonomiska bekymren ökat efter det att Christopher tecknat borgen och fordringsägarna började att höra av sig ? konkursen var ett faktum. 1864.
Det är få konkurser som fått ett sådant eftermäle:
Vimmerby tidning skriver fölande: Vi tror oss ej gå grannlagenheten för nära, då vi meddelar att brukspatronen Christopher Nygren nödgas till Tuna häradsrätt inlämna sin cessionsansökan, en tilldragelse, som för den ännu vid full vigör varande, ehuru till åren komne, verksamme och välvillige mannen med sin stora familj är högts svår, för den ort han verkat beklaglig och för hans många vänner högst sorglig, ehuru under ett års tid förutsedd.
Huru tillverkningarna vid Wentzelholms glasbruk, under de år han såsom intressent och disponent skötte detta omskapande och mångdubblades, detta och åtminstone de personer som kände stället då Nygren för 30 år sedan övertog detsamma, vilka tillfällen till förtjänster den kringliggande ortens allmoge därav dragit, därom talar dennes vana att till sina skatter och utsagor nästan alltid lyfta penningarna å nämnda brukskontor, vad han såsom kommunalman verkat för den församling vilken han tillhört, därom vittnar nybyggd kyrka, uppfört skolhus med flera byggnader, organiserat förlikningskommittè och folkskolor, förbättrande och omlagda vägar m.m. ? och vad han därjämte för hela orten gagnat, det visar de stora uppoffringar han gjort ? dels att på egen bekostnad, då sådant ej på annat sätt kunde åstadkommas, låta upprätta karta och kostnadsförslag för Kinda båtleds utsträckande från Östgötagränsen hit till Vimmerby ? och dels de rika bidrag som han tlllskjutit för undersökning av en järnväg mellan Västervik och Eksjö och de bemödande han visat för erhållandet av en telegrafförbindelse mellan samma platser och det förslag till organiserande av en bankavdelning här på platsen.
Alla frågor, som den nu mognande övertygelsen lärt var och en till inse och omfatta.
Hans rastlösa arbetsverksamhet hade bort tillförsäkra honom en sorgfri ålderdom, men den bransch av bruksrörelse, med vilken han under sin långa levnadsbana varit sysselsatt, sannolikt mer än de flesta andra är underkastad konjunkturens nycker, och tillstötande motgångar och förluster. Dessa senare i staten upptagna till 125.000 riksdaler förorsakat den inträffade katastrofen, så bjuder billigheten åtminstone att man offentligt erkänner att det goda samhället, som han verkat och velat verka.
Det hela löstes så att familjen utan skulder kunde fortsätta till Stockholm dock utan pengar. Det var år 1864. Christopher 56 år och Eva 44.
Arbete på Järnvägskontoret i Stockholm inbringade 1 krona om dagen.
Hela familjen måste i fortsättningen med alla medel försöka dra sitt lass för att få pengar till mat och bostad genom inackorderingar och husliga arbeten m.m.
Utan att förtröttas av det ständiga räknearbetet på järnvägkontoret fortsatte Christopher att komma med förslag, idèer och uppfinningar av skilda slag. Han skrev inlagor t.ex. om Helgeansholmens bebyggande, om lämpligare byggnadsmaterial för engelska kyrkan, vilket kom till användning, om vattenglasets bruk för olika ändamål bl.a. för pensla på ägg för konservering. Ett experiment, som också lyckades.
Vattenglas föreslog han vidare för att släcka vådeld i kolförråd och genom dess ogenomträngliga egenskap att takstolar skulle penslas därmed för att ej brinna.(Förslaget finns på Tekniska museet)
Han erbjöd Ryska staten att få köpa ett patent av vattenglaset.
Ett experiment gjordes på Ladugårdsgärde i närvaro av generalstabsofficerare och Ryska legationen, då krutfjärdingar fördes genom eld utan att ta skada, Kopia av skrivelserna finns kvar.
Hans föreslog allmännare spridning av torkkrior för skörden och många planer som endast delvis kom till utförande.
Christopher brevväxlade med John Eriksson i U.S.A. och erbjöd honom sina tjänster beträffande en del uppfinningar, som Christopher gjort.
Christopher hade stor bredd i sitt kunnande. Han deltog i det mesta, skrev minnesruna över Sir John Franklin. Skrev en lång nidskrift över Björnstjerne Björnsson om hans verk och person. Han skrev en berättelse, som poem kallad Grottorna i Bergsbygden.
Han skrev Inlägg till professor David Munck af Rosenschöld, som svar på Carlscrona Veckoblads fråga mm.
Christopher skrev dikter till hembygden och Värmlands lov och hyllningar till bemärkelsedagar.
Sju år efter sin Eva Mathilda avled Christopher år 1901 92 år gammal.
Källa: Hans Nygren
- -------------------------------------------------------------------------
1808-1811, Billingsberg, Stavnäs socken, Värmlands län.
1811-1824, Strand, Värmskogs socken, Värmlands län
1824-1830, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
(Per Nygren flyttar 1830 till Grums socken)
Christoffer stannar kvar på Liljedal.
1830-1834, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
1834-1836, Wentselholm, Rumskulla socken, Kalmar län
1836-1844, Årnäs, Forshem socken, Skaraborgs län
Christopher Alexander Theodor Nygren, f. 4 Jun 1843, Storkyrkoförsamlingen
Knut Emil Nygren, f. 20 Augusti 1844, Storkyrkoförsamlingen
Christoffer anges som resande
1844-1849, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1849-1852, Sundsör, Turinge socken, Stockholms län
1852-1861, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1861-1864, Klemenstorp, Tuna socken, Kalmar län
1864-1867, Kammakargatan 35, Adolf Fredrik, Stockholm
1867-1870, Kammakargatan 29, Adolf Fredrik, Stockholm
1870-1871, Brunkebergsgatan, Klara, Stockholm
1872-1879, Gamla Kungsholmsbrogatan 37, Klara, Stockholm
1880-1901, Tunnelgatan 23, Klara, Stockholm
|
1808 - 1901 (92 år)
[1] 
