| Noteringar |
- Läkare, professor och livmedikus till Oscar II.
Han var son till Hans Georg Malmsten, kyrkoherde i Flo, och
Sara Christina Ekelund samt bror till Carl Johan Malmsten.
I äktenskapet med Emma Hård af Segerstad blev han far till
Emil och KarlMalmsten samt farfar till Carl Malmsten.
Malmsten blev student i Uppsala 1831, medicine kandidat 1838
och medicine licentiat 1839. Han promoverades 1841 till
medicine doktor med andra hedersrummet (ultimus) och blev på
sin berömda avhandling Om Bright’ska njursjukdomen (1842;
tysk översättning 1846), 1842 docent i praktisk medicin i
Uppsala. Han var 1843-50 tillförordnad adjunkt i medicin vid
Karolinska institutet, blev 1850 extra ordinarie och var 1860-76
ordinarie professor i medicin där. Samtidigt hade han även 1844
blivit biträdande överläkare och 1849 andre samt var 1860-76
förste överläkare vid Serafimerlasarettet. Åren 1872-80 var han
Oscar II:s läkare. Under de sista åren av sitt liv led han av en
svår kronisk hjärnsjukdom.
Pehr Henrik Malmsten var en framstående lärare och bidrog till
höjande av den svenska läkarbildningen. Som praktiserande
läkare var Malmsten en av de främsta i Sverige. Även som
vetenskaplig författare inom medicinens område var han
bemärkt. Större delen av hans författarverksamhet publicerades i
Svenska Läkaresällskapets "Förhandlingar" och i "Hygiea".
Hans viktigaste vetenskapliga arbeten avhandlar hans upptäckt
av Trichophyton tonsurans, en mikroskopisk svamp, som
orsakar vissa hud- och hårsjukdomar (Hygiea, 1845) och av
tarmparasiten Balantidium coli (Hygiea, 1857). Malmsten
påvisade först att aortaaneurysmen är syfilitiska sjukdomar och
beskrev först sjukdomsbilden hemianopsi
(halvblindhet) som symtom vid en hjärnsjukdom.
Malmsten var ledamot i den 1859 tillsatta kungliga kommitté, vars
arbete ledde fram till regeringens beslut26 april 1861 att medicine
licentiatexamen skulle kunna få avläggas vid Karolinska institutet.
Han ivrade förKarolinska institutets likställande med andra svenska universitet men även för inrättandet av en fullständig högskola i
Stockholm. På grund av ett av honom som ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 8 december1865 väckt förslag stiftades den s.k.
decemberfonden för upprättande av en högre bildningsanstalt
i huvudstaden, Stockholms högskolas grundplåt.
Malmsten var ledamot av Vetenskapsakademien (1855) och
hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet (1873). Vid Köpenhamns
universitets jubelfest 1879 kreeradeshan till hedersdoktor inom
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.
Mellan 1860 och 1883 bodde Malmsten i Villa Kvikkjokk på Södra Djurgården, inte långt från Biskopsudden. Villan med det säregna
namnet uppfördes på 1860-talet efter ritningar av Theodor Anckarsvärd. Namnet härrör från den händelsen då Malmsten räddade dåvarande kronprinsen Karl (sedermera Karl XV) från att drunkna i Kvikkjokk
i Lappland. Som tack fick han 1859 sluttningstomten mot Stockholms
inlopp, strax söder om Frisens park, där Villa Kvikkjokk sedermera byggdes.
Från våren 1880 vistades han utomlands och på Växjö hospital till följd
av sinnessjukdom.[2] Han jordfästes i Klara kyrka den 5 april 1883 och gravsattes samma dag på Norra begravningsplatsen.
|
1811 - 1883 (71 år)
[1] 
