Noteringar


Träd:  

Träffar 1 till 50 av 788

      1 2 3 4 5 ... 16» Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
1



Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Värmlands län EVIIAABC:38 (1718-1718) Bild 108 (AID: v102028.b108, NAD: SE/VALA/0382503) 
Kihlberg, Borgmästare Petter (I1314)
 
2


Flyttade från Stavnäs till Karlstad 1856. 
Lindmark, Häradsskrivare Olov Salomon (I1078)
 
3


Petter
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Värmlands län EVIIAABC:36 (1717-1717) Bild 142 (AID: v102017.b142, NAD: SE/VALA/0382503) 
Kihlberg, Borgmästare Petter (I1314)
 
4


Visby stadsförsamling AI:1 (1709-1727) Bild 960 / sid 95 (AID: v61249.b960.s95, NAD: SE/ViLA/23085) 
Warendorph, Kanngjutare, rådman Gabriel (I2048)
 
5


…… Erik Eriksson
Lät insinuera en skrift till häradsrätten
Där uti han andrager att des svärfader
Avledne borgmästaren hr Petter Kyhlberg
För 4 och 5 år sedan genom döden avlidit
Och efter dess dödliga frånfälle ingen laga
Delning eller avvittring skett emellan
Desss ? ? borgmästarinnan Madame
Cathrina Herveg och des barn, samt barnen av
Förra kullen, varken av den lösa eller fasta
Egendomen hela hemmet ??; alltså medan
Bemälte ?? efter sin förra avledna hu
Hustru Magdalena Kyhlberg haver en dotter
Benämnd Stina Rougberg som sin avlidna
Morfader borgmästaren Kylberg efter
Lämnade egendom i löst och fast efter avtal
Emot sina andra som – de halvsyskon samt Styv

Grums häradsrätt AIa:8 (1726-1734) Bild 35 (AID: v107674.b35, NAD: SE/VA/11165) 
Kihlberg, Borgmästare Petter (I1314)
 
6

1842 köpte de fastigheten på Älvgatan i Karlstad som allmänt går under namnet Lindmarkska gården. Denna bygg- nad som ligger i kvarteret Almen är en av ett fåtal hus som klarade sig vid den förödande branden 1865, då nästa hela Karlstad blev lågornas rov. Delar av huset används i dag som en av kommunenens representationsvåningar. 
Lindmark, Häradsskrivare Olov Salomon (I1078)
 
7

Anders Kihlberg
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Värmlands län EVIIAABC:36 (1717-1717) Bild 137 (AID: v102017.b137, NAD: SE/VALA/0382503) 
Kihlberg, Borgmästare Petter (I1314)
 
8

Bodde med familjen i Landshövdingegården, Älvgatan 7.

 
Lindmark, Häradsskrivare Olov Salomon (I1078)
 
9

Bouppteckning: Svea Hovrätt - Adelns bouppteckningar EIXb:289 (1855-1855) Bild 4690 (AID: v364424a.b4690, NAD: SE/RA/42042201) 
Hård af Segerstad, Gabriel Alexander (I48)
 
10

Elevmatrikel för Kongl. Veterinärinrättningen i Stockholm
Elever inskrivna januari 1821 t.o.m. september 1869

"Nygren, P., född på Strand i Wärmskogs Socken i Wermland. Fadren kronofogde. Privat under-visning och sedan 2½ år Lärling vid Häst Lazarettet i Carlstad. Elev vid K. Veter. Inr. från den 1sta Januari 1824. Stipendiat. Lemnade Veterinär Inrättningen 1826."
 
Nygren, Pehr (I280)
 
11

Ernst reser till USA 1872. Han står inte inskriven i utflyttningslängden.
Hur lång tid han vistas där vet vi inte, men återkommer senast någon gång
1875-1876.

Någonstans i Göteborg träffar han Maria.
Den 6 Juni 1877 flyttar de båda till Norge.
De vigs den 14 Juli 1877.

1884 flyttar familjen till Göteborg. Det är den 25 november 1884,
som Ernst finns i utflyttningslängden i Klara församling. Klara BIIa:18 (1884-1885) Bild 174 / sid 171 (AID: v87337.b174.s171, NAD: SE/SSA/0010)

Den 22 januari 1886 emigrerar Ernst. Det är troligtvis i New York,
som han träffar Blenda Svensson. Hon är född 24 april 1860 och emigrerade
den 11 april 1885.

De gifter sig i New York den 4 juli 1891.


1897 skriver Ernst hem för att att vid flyttning från New York till Waterbury
blivit av med viktiga papper. Han vill bli medlem av den Lutheranska
församlingen men måste ha sitt prästbetyg.

Ett brev kommer till Sverige från Joseph D Danielsson, pastor i den Svenska Evangeliska Lutheranska kyrkan.

? Waterbury, Conn. den 31 dec 1897
Herr Rådman
Eder ärade skrivelse har jag mottagit och är villig att lämna alla de upplysningar, hvilka jag vet äro
fullt tillförlitliga. Nygren var bosatt i Waterbury innan jag tillträdde församlingen härstädes.
Han är en af dessa invandrare, hvilka helst tiga med sin tidigare historia i detta land, men hvilkas
närvarande lif väcka misstankar. Nygren är gift. Antingen det är hans första eller andra hustru vet jag ej.
Jag vet inte heller om äktenskapet är lagligt. Nygren har inga barn. Hans hustru tvättar för andra för att
försörja sig själv och honom. Det lilla Nygren förtjänar dricker han upp. Han har ingen fast anställning,
utan försöker än ett, än ett annat och stannar vid intet. Mannen är därför i dåliga ekonomiska omständigheter,
hvilka ej kunna förbättras så länge han ej ändrar sin levnadsstil. Nygren har begärt inträde i församlingen
härstädes, men vi måste neka honom detsamma enligt beskaffenheten af våra författningar .....frikyrka.
Mannen är att beklaga. Jag ser tydligt att Nygren erhållit en vårdad uppfostran, men illa nog
kommit på afvägar.
Högaktningsfullt
Joseph Danielsson
pastor?


Vad som i framtiden händer vet vi inte så mycket om. När och var avled Ernst?

 
Nygren, Ernst Malcolm Abraham (I13)
 
12

Färnebo AI:5a (1760-1767) Bild 78 / sid 73 (AID: v11098.b78.s73, NAD: SE/VA/13146)

 
Berggren, Brukspatron Johan (I2172)
 
13

Grums Domböcker (1719-34):
Daniel Enhörning i Ed sn kallas under 1720-talet frälsebefallningsman och brotullskrivare. Den 14/5 1728 uppges att brotullskrivaren Daniel Enhörning skall avträda de av Häradet uppbyggda husen vid Slottsbron samt uppbörden av brotullen i C?ristiniastad (var nu detta senare låg?). En tull som upprättats 1701 och innehafts av Daniel sedan den 30/5 1719.
27/7 1731 behandlas ett testamente från 1729 efter den välbetrodde arrendatorn Johan Nilsson (en egendom i Segemon som skall skiftas, där senare Daniels son Lars bor en period).
Arvingar är följande:
Daniel Enhörnings hustru Helena Johansdotter.
Nicolaus Brelin (Confiskoni Notarien, Magister) och
brodern Carl Johansson Brelin
Olof Ollongren (Landsgewaldigern? och gästgivaren på Lillenohrs krog och svåger till bröderna Brelin)
Johan Johanssons barn: Mäster Lennart Edström och Anders Svensson.
https://forum.rotter.se/index.php?topic=69904.0 
Nilsson, Johan (I928)
 
14

https://sv.wikipedia.org/wiki/Söderhamns_gevärsfaktori 
Hammarklang, Låssmed Nils Nilsson (I2557)
 
15

Son till fanjunkaren vid Vesterbottens regemente Arvid Eriksson f. 9/12 1867 i Östra
Fågelvik (S-län) d. 4/12 1937 i Vaxholm (B-län). Gift 29/9 1895 med Brita Kristina
Andersson f. 3/10 1871 i Malung (W-län) d. 13/7 1944 i Vaxholm (B-län).
Arvids syskon:
Rudolf Sixten f. 20/4 1901 i Vaxholm (B-län)
Rolf Fritiof f. 2/4 1902 i Vaxholm (B-län)
Nils Uno f. 1/1 1908 i Vaxholm (B-län)

Gift 11/6 1921 med Marta Lenora Lindberger f. 6/6 1896 i Adolf Fredrik (A-län) d. 22/9
1983 i Täby (AB-län)
Officersexamen 1918, fänrik vid Upplands artilleriregemente 1918, underlöjtnant 1920,
löjtnant 2:a kl 1921, vid Bodens artilleriregemente 1928, vid Wendes artilleriregemente
1933, kapten vid Generalstaben 1937, Svea artilleriregemente 1938, major 1939,
överstelöjtnant 1941 vid Gotlands artillerikår, överste vid Fst 1945, militärattache i
Washington 1945, chef för Gotlands artilleriregemente 1947-49, chef Skånska
pansarregementet 1949-52, överste 1. gr 1952, stf militärbefälhavare II militärområdet
1952, avsked 1958


Arvid Eriksson var under krigsåren rikskänd som ”radiomajoren”. I en fortlöpande serie frejdiga radioföredrag gav han
försvarsinformation. Han ingöt mod och tillförsikt i nedslagna svenska sinnen.
Hans program bidrog till att sprida och stärka en nationell, demokratisk och antidiktatorisk anda. Han fick kritik för sin
antinazistiska framtoning i radioprogrammen. Eriksson förflyttades från Stockholm och tyskarna jublade över ”Kaltstellung des
Radiomajors im Gotland”.
Efter kriget blev Eriksson militärattaché i USA bl a för att han var känd antinazist.
Han var egentligen överstelöjtnant. I början av andra världskriget informerade han ofta i radion om försvarsfrågor.
Sommaren 1941 efter att regeringen gett tillstånd till transitering av den tyska divisionen Engelbrecht genom Sverige höll han ett
föredrag i Skåne.
När han kom tillbaka till Stockholm blev han kallad till arméchefen Ivar Holmqvist, som förebrådde honom för hans uttalanden.
När Eriksson framhöll att det var hans medborgerliga rätt att uttala sig i denna typ av frågor, hemställde arméchefen att han
frivilligt skulle begära inplacering på övergångsstat. Eriksson vände sig då till försvarsminister Sköld och berättade vad som
förevarit. Detta stämplades som illojalitet, men efter ingripande av Sköld kunde inte Eriksson utmönstras. Men det blev inga fler
uttalanden i radion. Kort efteråt blev Eriksson kommenderad till Boden,
______________________________________________________ 
Eriksson, Överste Arvid Mauritz (I2117)
 
16

Sättna AI:3 (1785-1801) Bild 150 / sid 149 (AID: v122623.b150.s149, NAD: SE/HLA/1010198)


Sättna AI:5 (1816-1829) Bild 214 / sid 204 (AID: v122625.b214.s204, NAD: SE/HLA/1010198) 
Persson, Johan (I2309)
 
17

Testamente till Mina Små Omyndiga Barn

Mina Kära Barn!

Gud är Självfa Kärleken
Af Kärlek har Han skapat allt och detsamma uppehåller. Af Kärlek uppenbarat sig
såsom människa för menniskor, varit här i verlden, undergått det svåraste
lidande och död, att försona och förena upplysning härom, hafver den barmhärtige
Nådige Guden lämnat oss sitt heliga ord, som kallas Bibeln, vilken innehåller
Berätttelser och alla menniskors Salighet. Bland flera bevekliga Språk äro:
Så älskade Gud verlden, att Han utgav sin enda son, på det att hvar och en som
tror på Honom skall icke förgås, utan få evinnerligit liv. Jämväl: alla dem Honom
anammade gav Han magt att bliva Guds barn.
 
Hård af Segerstad, Nils (I49)
 
18
Bouppteckning
Frösåkers tingslags häradsrätt F2:31 (1856-1857) Bild 1810 / sid 78 (AID: v205325.b1810.s78, NAD: SE/ULA/10289) 
Sandstedt, Ryttare Eric (I1237)
 
19
Bouppteckning
Västland och Älvkarleby tingslags häradsrätt F:8 (1828-1830) Bild 170 / sid 5 (AID: v149490.b170.s5, NAD: SE/ULA/11733) 
le Brun, Cajsa (I2360)
 
20
Karl den skallige

Historisk karta över de karolingiska rikena efter delningen i Verdun år 843
Karl II, Karl den skallige (fr. Charles le chauve), född den 13 juni 823, död den 6 oktober 877, romersk kejsare 875, västfrankisk kung 843, kung av Akvitanien 848, kung av Lotharingia 869-870, kung av Italien 876. Han var yngste son till Ludvig den fromme i dennes andra gifte (med Judit av welfernas ätt), far till Ludvig den stammande och far till Judith som var gift med Balduin I av Flandern.

Karls faders önskan att tillförsäkra Karl en del av riket framkallade strider mellan honom och de äldre sönerna. Sedan kejsar Ludvig dött 840 stred sönerna sinsemellan i det de båda yngre, Ludvig den tyske och Karl förband sig mot den äldste, kejsar Lothar. Besegrad i juni 841 vid Fontenoy, måste Lothar bekväma sig till fördraget i Verdun 843, i kraft varav Karl den stores monarki delades så, att Lothar med kejsarvärdigheten, som dock ej innebar överherrskap över bröderna, förenade Italien och en landsträcka längs Rhône, Saône, Rhen, Mosel och Meuse från Medelhavet och till Nordsjön ("Mellanfranken"), medan Ludvig den tyske fick vad som låg österut, Karl den skallige vad som låg väster om sistnämnda område.

Dennes regering var en stormupprörd tid, varunder Frankrike hemsöktes av vikingar och sönderslets av uppror och inre oroligheter, i synnerhet i Bretagne, vars hertigar sökte göra sig oavhängiga, och i Akvitanien, där Pippin, en son till Ludvig den frommes andre son, Pippin av Aquitanien, uppträdde med anspråk på sin faders riksdel och till och med förband sig med nordmännen. Han blev dock slutligen (864) utlämnad till Karl. Av dessa inre oroligheter sökte Ludvig den tyske dra fördel ococh lyckades verkligen för kort tid bli hyllad som konung av ett parti i Frankrike (858). Å andra sidan sökte även Karl utvidga sitt rikes gränser. Så bemäktigade han sig Lothringen vid Lothar II:s död (869), men måste följande år genom fördrageet i Meerssen dela det med Ludvig den tyske. Sedan kejsar Lothar I:s ätt 875 utgått med hans äldste son, Ludvig II, som efter fadern ärvt Italien och den därvid fästa kejsarvärdigheten, företog Karl två härnadståg till detta land. Under det förra (875-876) blev han i Rom av påven Johannes VIII krönt till kejsare. Efter Ludvig den tyskes död 876 angrep han dennes land, men blev av hans son Ludvig slagen vid Andernach. Den 6 oktober 877 avled Karl på återväg från sitt andra tåg till Italien. Sonen Ludvig den stammande blev hans efterträdare i kungadömet i Frankrike. 
Karl den skallige (I1890)
 
21
Karl den stores namnteckning.

Sigillstämpel av bly med Karl den stores bild, präglad vid hans kejsarkröning.
Karl den store (latin: Carolus Magnus, franska: Charlemagne, tyska: Karl der Große), född troligtvis 2 april 742[1] i nuvarande Liège, död 28 januari 814 i Aachen, var det frankiska rikets regent 768–814. Han ärvde den frankiska kungatronen. Han kröntes till romersk kejsare på juldagen år 800, och tillhör de främsta gestalterna i europeisk medeltidshistoria. Karl den stores rike kom att ungefärligen omfatta nuvarande Frankrike, västra Tyskland, norra Italien samt Schweiz och Österrike. Karl, som själv lärde sig läsa först i vuxen ålder, organiserade från huvudstaden Aachen den så kallade karolingiska renässansen. Denna innebar ett kulturellt framsteg i förhållande till den tidigaste medeltiden.


Uppgifterna om Karl den stores liv är inte jämnt fördelade. Det finns många källor från hans senare år, där biografin Karl den stores liv av den frankiske lärde Einhard och dessa verk samt brev som skrevs av poeten Alcuin är de främsta. Däremot saknas nästan alla uppgifter om hans tidiga liv. Det är inte troligt att Karl blev vis som vuxen och därför antas att han liksom sin bror blev utbildad vid Klosterkyrkan Saint-Denis. I Einhards biografi står, att ingenting blev nedtecknat om Karls barndom (kapitel IV) och att ingen från den tiden var vid liv när han själv skrev biografin 15 år efter Karls död.

Karl var äldste son till kung Pippin den lille av Frankerriket och Bertrada av Laon. När Pippin avled 768 delades riket mellan Karl och hans bror Karlomann, men Karlomann avled 771 och Karl blev ensam regent över Frankerriket.

Han var först gift med Himiltrude, vilken försköts då Karl gifte om sig 770 med Desiderata, dotter till langobardernas konung Desiderius. Mindre än ett år senare försköt han Desiderata och gifte om sig med Hildegard från Swaben, av okända skäl. Kung Desiderius blev upprörd, krig utbröt, och det slutade med att Karl intog Longobardiet 774. Som kung över frankerna och langobarderna tog han nu den latinska titeln Rex Francorum et Langobardum.

Tiden var mycket orolig. Frankerna blev själva tidigt kristna men höll nu på att återgå till sin förkristna religion. Saxarna i norra Tyskland var fortfarande fast förankrade i hedendomen. I söder stred den romersk-katolska kyrkan med Langobardeerna om makten över det som idag är Italien. Från Iberiska halvön expanderade Saracenerna (se kalifat av Córdoba) mot norr och från öst närmade sig Avarerna. Karl den store visade direkt att han tänkte bekämpa dessa folkslag och att han inte hade något emot att kämpa vid flera fronter samtidigt.

Fälttåg mot Lombardiet[redigera | redigera wikitext]
Karl skilde sig från sin hustru Himiltrude, vilket var mycket ovanligt vid denna tid. De bakomliggande skälen är oklara, men resultatet blev förvecklingar med Himiltrudes far Desiderius – förvecklingar som Karl använde sig av politiskt.

Karl gick ut i fälttåg mot Desiderius, vilket bland annat motiverades med att påven måste skyddas mot langobarderna. På vägen plundrades och förstördes det saxiska hednatemplet vid Irminsul, och alla städer längs fälttåget gav sig omgående, utom Pavia, vars fästning Karl erövrade i juni 774. Karl kallade sig nu Langobardernas kung och Patricius Romanorum. Högt aktad av påven, och fruktad av langobarderna återvände Karl i triumf hem till Franken. Karl godkände donationen som hans far överlämnade till kyrkan och som senare blev Kyrkostaten. Det longobardiska hertigdömet Benevent vid den italienska stövelns sporre blev däremot bestående fram till 1000-talet.

Fälttåg mot morerna[redigera | redigera wikitext]
778 riktade Karl sin uppmärksamhet mot Spanien men fälttåget var mindre lyckat. Emiren från Zaragoza hade sökt hjälp mot emiren från Córdoba. Regionen stabiliserades men vid tillbakatåget drabbades den frankiska hären av ett större nederlag vid Roncesvalles i Pyrenéerna. Nederlaget skildrades litterärt i Rolandssången.

Karl den stores fälttåg var bakgrunden till uppkomsten av furstendömet Andorra. Landet var efteråt de jure självständigt och därför är kejsaren i hög grad omnämnd i statens nationalsång El Gran Carlemany.

Fälttåg mot Sachsen[redigera | redigera wikitext]
Medan Karl stred mot den muslimska hären i Spanien 778 gjorde Sachsen uppror. Karlsburg och alla kyrkor, kloster och kristna byar ända fram till Rhen brändes, och detta sachsiska fälttåg stoppades först vid Fulda av frankiska styrkor. Karl återvände från Spanien, och tvingade sachsarna till underkastelse. Men de reste sig snart igen och började åter under hertig Widukind att bränna kyrkor och mörda kristna grevar och herremän.

När Karl för andra gången slog dem i strid visade det sig att Widukind flytt, varvid Karl krävde utlämnandet av alla dem som tagit initiativ till upproret. Han lät därvid halshugga 4 500 man i vad som kallas Slakten vid Verden. Året var 782, det tioåriga kriget mot Sachsen var över, nu hade nästan allt motstånd mot kristendomen krossats, och på julafton år 785 lät Karl döpa Widukind. Karl fortsatte konsekvent att bryta ner allt motstånd, genomförde formliga razzior och lät deportera 110 000 sachsare till Gallien och andra delar av riket. Därmed bekände sig större delen av germanerna till kristendomen, allt motstånd var brutet och Karl var ensam härskare. Han drog sig hem till hovet i Aachen för att organisera administrationen av sitt rike.

Romersk kejsare[redigera | redigera wikitext]
På juldagen år 800 belönades Karl i Peterskyrkan i Rom för sina insatser för kristendomen. Påven Leo III krönte Karl till Carolus Augustus, den store och fredbringande kejsaren av Rom, med ett gyllene diadem och en titel som då inte använts sedan Romulus Augustulus abdikerade som västromersk kejsare 476, alltså på över 300 år.

För att säkra arvkungadömet krönte Karl själv sin son till kung av Franken den 11 september 811 i Aachen, men riket kom ändå att splittras och paradoxalt nog för Karl den store, hade han med sitt religionskrig för lång tid framöver tagit makten från kejsare, kungar, grevar och bönder. Påvestolen i Rom kom att bli den viktigaste maktfaktorn i Europa, något som även de världsliga herrarna måste rätta sig efter.

Åren 802–804 vistades också Abul-Abbas vid hovet i Aachen och i Augsburg; han var såvitt man vet den första asiatiska elefanten norr om Alperna sedan Hannibals fälttåg.

Några av Karl den stores barn[redigera | redigera wikitext]
Pippin puckelryggen
Ludvig den fromme (778–840), helig romersk kejsare åren 813–840.
Pippin av Italien
Karl den mindre
Kuriosa[redigera | redigera wikitext]
Karl den store var inte analfabet, men han lärde sig läsa först i vuxen ålder, och hade svårt att skriva. Hans handstil var mycket dålig, vilket troligen är anledningen till att påståendena om hans analfabetism vuxit fram. Han sägs ha varit ovanligt lång, och han sägs även ha haft en väldigt ljus, pipig röst. 
Karl den store (I1109)
 
22

Flyttbevis:
Göteborgs Kristine (O) HIIa:1 (1764-1820) Bild 140 (AID: v203774.b140, NAD: SE/GLA/13187) 
Alstrin, Sockenskräddare Johan (I531)
 
23

Kurfurste av Brandenburg från 1415
Fredrik gick tidigt i österrikisk tjänst och deltog på den österrikiska sidan i slaget vid Nikopolis mot Osmanska riket.
Han efterträdde 1398 sin far som markgreve av Ansbach. Han följde 1401 kung Ruprecht III av Pfalz, stödde 1410 kung Sigismund av Ungerns val till romersk kung och erhöll som lön följande år Brandenburg att förvalta. Vid konciliet i Konstanz 1415 erhöll han även markgrevlig och kurfurstlig värdighet av kung Sigismund. Fredrik kuvade 1412-15 oppositionen inom Brandenburgs adel, var 1418 riksföreståndare och upprepade gånger ledare för de tyska trupperna under
husiterkrigen. På 1430-talet inträdde en brytning med kung Sigismund. 1438 och 1440 försökte Fredrik förgäves att bli
vald till romersk kung. 
Fredrik I av Brandenburg (I1441)
 
24

Olof Andersson Palm. Hammarsmed.
Född 1678 i Skebo bruk, Ununge (AB). [3]
Död 1753-08-31 i Ströms bruk, Harmånger (X). [3]
Begravd 1753-09-07 i Harmånger (X). [3]

Evert Andersson. Hammarsmed.
Död 1747 i Tolvfors bruk, Valbo (X). [4]
Begravd 1747-06-07 i Valbo (X). [4]
Johan Andersson.
NN Anders?.
NN Anders?.
NN Anders?. Född 1693.

 
Johansdotter, Anna (I2732)
 
25

Åhr 1765 den 30de November ????? Magistratens Ledamöter Herr Rådmannen Johannes Schuberg och herr Rådmannen Magnus Öhrwall samt Vice Stads-Notarien Peter Carlson tilsammans uti frambledna Borgmästar Wälacktade frun Anna Greta Lidbergs(?) stärbhus, som genom döden afgådt den 19 i denne månad, at hålla Laga Bouppteckning wärdering och skifte på all theß befinteliga efterlemnade så fasta som lösa ägendom emellan förbemelte frus efterlämnade fem stÿcken Bröstarfwingar 2ne söner och 3 döttrar
som äro här tilstädes. äldsta herr Borgmästaren Johan Falckman Sonesson yngre sonen, Råd och handelsmannen ädel och högacktad herr Hans falckman Söhnenson, Råd- och handelsmannen ädel och högacktad herr Jacob Lagerbom som äger äldsta doteren, vice Pastoren Wälährewyrdiga och höglärde herr Martin Bonander gift med yngre(?) doteren, Tulförmästaren(?) ädel och högaktad herr Peter Anthon Pyhlson (?) gift med yngsta doteren. Till ägendomens werdering jemte förnämda Rådmän äro förordnade handelsmannen herr Olof Fagerberg och Borgaren Elias Jönsson. Men innan förättningen företogz blef för respective arfwingarna uti Sterbhuset föreläst 9 Capitlet 6¿ arfde Balcken, hwarefter börjades som fölljer, neml[lige]n: 
Liedberg, Anna Margareta (I2671)
 
26

Äktenskap med Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513 - 1535)

Vigsel: 1531-09-24 Stockholm, Stockholms Storkyrka. [1]
Barn:
Erik XIV Vasa (Gustavsson) (1533 - 1577)
Äktenskap med Margareta Leijonhufvud (Eriksdotter) (1516 - 1551)

Vigsel: 1536-10-01 Uppsala, Uppsala domkyrka, Uppland. [3]
Barn:
Johan III Vasa (Gustavsson) (1537 - 1592)
Katarina Vasa (Gustavsdotter) (1539 - 1610)
Cecilia Vasa (Gustavsdotter) (1540 - 1627)
Magnus Vasa (Gustavsson) (1542 - 1595)
Karl Vasa (Gustavsson) (1544 - 1544)
Anna Maria Vasa (Gustavsdotter) (1545 - 1610)
Sten Vasa (Gustavsson) (1546 - 1549)
Sofia Vasa (Gustavsdotter) (1547 - 1611)
Elisabet Vasa (Gustavsdotter) (1549 - 1597)
Karl IX Vasa (Gustavsson) (1550 - 1611)
Äktenskap med Katarina Stenbock (Gustavsdotter) (1535 - 1621)

Vigsel: 1552-08-22 Vadstena, Vadstena klosterkyrka, Östergötland. [1]
Noteringar

Gustav Vasa (Gustav Eriksson Vasa, Gustav I), född 1496, död 1560, svensk kung 1523, son till riksrådet Erik Johansson Vasa och Cecilia Månsdotter av Eka.

Som Sten Sture d y:s nära frände deltog Gustav Vasa i striden vid Brännkyrka 1518 och var bland den gisslan som förrädiskt tillfångatogs av danskarna samma år. Från fångenskapen i Jylland flydde han via Lübeck åter till Sverige, där han på våren 1521 reste Dalarna i uppror mot Kristian II, som hösten innan krönts till svensk kung. Stockholm intogs med hjälp från Lübeck och Gustav Vasa, som 1521 blivit riksföreståndare, valdes 6 juni 1523 till Sveriges kung.

Vid Västerås riksdag 1527 genomdrevs reformationen och kyrkogodsens reduktion. Åtgärden var närmast ekonomiskt betingad och motiverades med rikets stora skuld till Lübeck. Under de följande åren lade Gustav Vasa grunden till den moderna centralmakten genom sina administrativa reformer, särskilt på finansförvaltningens område. Det medeltida länsväsendet avvecklades efter hand. Kronan tog ett fast grepp om skatteuppbörden genom en systematisk inventering av byar och gårdar. Skatteobjekten upptecknades i kronans jordeböcker och redovisades därefter årligen i fogdarnas räkenskaper.

Liksom sina föregångare under unionstiden, Engelbrekt och Sturarna, förstod Gustav Vasa att för sina syften utnyttja bondeklassen, som nu regelbundet kallades till riksdagar och provinsmöten. Han säkrade bland annat sin dynastis fortbestånd genom arvrikets införande vid riksdagen i Västerås 1544. Reformationen och de nya, ofta hårdhänta uppbördsmetoderna väckte dock tidvis stark opposition hos bönderna och ledde till en serie farliga uppror.

Mot slutet av Gustav Vasas regering drogs Sverige in i den baltiska politiken genom Ordensstatens sönderfall. Därmed inleddes den rivalitet med Ryssland och Polen som skulle prägla den fortsatta utrikespolitiken.

Gustav Vasa var gift tre gånger: 1531-35 med Katarina av Sachsen-Lauenburg (1513-35), med vilken han hade sonen Erik (XIV), 1536-51 med Margareta Leijonhufvud (1516-51), som födde honom Johan (III), Karl (IX) och Magnus, samt från 1552 med Katarina Stenbock (1535-1621). Gustav Vasa ligger begravd i Uppsala domkyrka.
(Lästips: Lars-Olof Larsson - Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?) 
Vasa, Gustav (I1273)
 
27
Dingtuna (U) AI:19 (1866-1876) Bild 111 / sid 104 (AID: v71971.b111.s104, NAD: SE/ULA/10177)

Rytterne (U) AIc:2 (1861-1870) Bild 291 / sid 284 (AID: v73796.b291.s284, NAD: SE/ULA/11280)

Badelunda (U) AI:12 (1864-1873) Bild 204 / sid 198 (AID: v74869.b204.s198, NAD: SE/ULA/10049)

Badelunda (U) AI:14a (1884-1894) Bild 183 / sid 174 (AID: v74871.b183.s174, NAD: SE/ULA/10049) 
Bergström, Charlotta Wilhelmina (I2757)
 
28
Gustav Eriksson Stenbock var riksråd (1609), sändebud till England (1610), lagman i Tiohärads lagsaga 1613–1628 och
hovrättsråd.



http://www.stockholmgamlastan.se/lang_sv/historia/palats_stenbockska.php 
Eriksson Stenbock, Gustaf (I160)
 
29
Skatelöv (G) AI:2 (1781-1785) Bild 37 / sid 25 (AID: v19268.b37.s25, NAD: SE/VALA/00329)

 
Krusell, Erik Gustav (I2600)
 
30
Vena (H) AI:9 (1818-1825) Bild 49 / sid 40 (AID: v24322.b49.s40, NAD: SE/VALA/00410)

Vena (H) AI:12 (1826-1832) Bild 92 / sid 170 (AID: v24326.b92.s170, NAD: SE/VALA/00410)

Vena (H) AI:14 (1833-1839) Bild 113 / sid 105 (AID: v24329.b113.s105, NAD: SE/VALA/00410)



Vena (H) AI:19 (1853-1860) Bild 203 / sid 191 (AID: v24336.b203.s191, NAD: SE/VALA/00410) 
Westerström, Inspektor, godsägare Carl Magnus (I2657)
 
31
_____________________________________________

Svensk läskhistoria har sin prolog i det senare 1800-talets apotekssålda mineralvatten. Den inleds dock i industriell mening först vid sekelskiftet, då apoteket Nordstjärnans ägare Gottfried Nygren bildar ett fristående bolag för färgat, smaksatt och kolsyrat vatten, etiketterat som Citron-Brus eller Champagne- dricka.

https://www.apotekarsocieteten.se/wp-content/uploads/2016/08/Unicornis-2016.1.pdf


 
Nygren, Gottfried Leonard (I240)
 
32 A. P. Aurelius är född i Grimethon 1760, där fadern var pastor. Blev
magister i Lund 1781. Ordinerad och huspräst hos general
Schönström 1785. Blev 1789 v. regementspastor vid
artilleriet. Bevistade kriget emot Ryssland 1789—1790.
Regementspastor vid artilleriet 1791. Ledamot av
hovkonsistorium 1799. Pastor i Getinge 1805. Prost 1810, samma
år ledamot av evangeliska sällskapet. Riksdagsman 1815,
samma år ledamot av samf. Pro fide et Christianismo. Gift
med Charlotta Maria Kalmberg, född Montelius. 
Aurelius, Kyrkoherde Anders Petter (I2186)
 
33 Gift med Per Kijl, i hans 1:a gifte.
 
Hård, Catharina (I1796)
 
34 Rustmästare vid Västgötadals infanteriregemente 1728-12-02. Förare därst. 1731-11-02. Löjtnants avsked 1733-05-24. Löjtnant i holsteinsk tjänst. Kom sedermera alldeles utav sig och var slutligen gemen soldat. Gift i Hessen. Hård af Segerstad, Per (I1775)
 
35 "Få timmar efter hans födelse "behagade Gud, sägas kan, taga min moders
förlossande ande till sig". Jacobs ankomst till världen kostade sålunda
moderns liv.

Fadern stod nu där ensam med sina 3 barn och hade sin syssla att dagligen
sköta men ingen att sköta barnen. Detta tvang honom att utackordera de
yngste sonen Jacob strax efter dopet till en beskedlig torparhustru Mor Karin i Sporryd. Då Jacob vistats hos denna goda kvinna i 2 år, förlorade han även sin far,
som bortgick vid blott 41 års ålder, således i sina bästa år, utan att efterlämna
annan förmögenhet än ett litet fjärdedelshemman Vikensved.

Jacob fick nu komma till sin gamla farmor och hos henne blev han moderligen vårdad i 4 år eller ända till 1760; då han flyttades till sin farmor och förmyndare Kronobefallningsmannen Hans Gustav Branting på Gårdsby.
Jämte flera av dennes söner fick han nu åtnjuta del privat undervisning i hemmet dels i Växjö skola till år 1767, då han på grund av fattigdom ej längre kunde fortsätta med studierna utan anställdes i sitt 13:e år på Växjö apotek"för att lära Apotekarprofessionen".

Efter ett års vistelse där fann han emellertid att han till följd av bristande underbyggnad i särskilt latinska och tyska språken samt botanik icke kunde bli "en fullkomligt skicklig Apotekare Gesäll":

Detta gav han farbrobzrodern/förmyndaren tillkänna med anhållan om anvisning till någon annan levnadsbana. Men den apotekare, hos vilken han var anställd, ville icke släppa honom ifrån sig, ej heller kunde förmyndaren skaffa honom " annan ????", varför han måste fortsätta fulla sex år till som apotekarlärling.
Dessa 6 år, som bort och kunnat använda för annat ändamål och på en lämpligare väg, " gingo mig, sägas han, således utan ändamål, till min stora oro, alldeles förlorade".

I mars månad år 1774 blev han emellertid förklarad var skicklig apotekaregesäll.

Bromanderska samlingen 54 (0-9999) Bild 225 (AID: v28630.b225, NAD: SE/VA/50042)
 
Branting, Jacob (I783)
 
36 "Släktnamnet Jönnick enligt laga kraft vunnen
resolution af den 25 oktober 1910." 
Jönnick, Tygförvaltare Nils Jönsson (I2779)
 
37 "Under tiden, då Dalby och Ny socknar voro ett eget pastorat på 1600-talet var Andreas Suenonis den förste kyrkoherden (1639) till sin död 1655.
Han var gift med en syster till superintendenten Sven Elfdalius (Sveno Benedicti, som han skrev sitt namn), Gunilla Bengtsdotter.
De hade två döttrarElisabet, gift med kapten Eskil Gyllenspets och Magdalena, gift med lektor Hellichius i hans första gifte.
Andra kyrkoherden var Jonas Laurentius Kiällstadius, eller Källman, född i Närke, kyrkoherde här 1656-1659, svåger till företrädaren och gift med Katarina Bengtsdotter.
De hade de kända sönerna Erik Elfdalius, professor i Lund, gift med Birgitta Henriksdotter Kolthoff, Bengt, adlad med namnet
Elfvendal, borgmästare i Narva och Lars Elfvendal, kyrkoherde i Tösse, gift med Katarina (Henriksdotter) Kolthoff, samt dottern Maria, gift med efterträdaren Ericus Nicolaus Högvaldius, kyrkoherde här 1661-1685."

hembygdsforskaren LARS BÄCKVALL 
Högvall, Kyrkoherde Ericus Nicolai (I23)
 
38 "Vansinning. Inlåst på hospital 1822."
Skatelöv (G) AI:6 (1820-1831) Bild 401 / sid 386 (AID: v19272.b401.s386, NAD: SE/VALA/00329)

"Undgick den 20 mars 1836 uppenbar kyrkoplikt för stöld."
Skatelöv (G) AI:7 (1832-1839) Bild 456 / sid 441 (AID: v19273.b456.s441, NAD: SE/VALA/00329) 
Krusell, Zachris (I2451)
 
39 (son av Olof Hård), till Hallabo i Ambjörnarps socken Älvsborgs län, Hattsjöhult i Sandsjö socken Jönköpings län Tubbetorp i Stenums socken Skaraborgs län. Kallas, troligen med orätt, major. Död 1645-12-10 på Hattsjöhult. Gift med sin faders sysslings dotter Elin Store, död 1654-12-03 på Hallabo, dotter av Erik Persson Store, och Margareta Christersdotter (halv hjort).

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Hård_af_Segerstad_nr_17#TAB_87 
Hård af Segerstad, Johan (I57)
 
40 *
*
Olof Jansson var hemmansägare ( 
Jansson, Olof (I187)
 
41 -------------------------------------------------------------------------

1808-1811, Billingsberg, Stavnäs socken, Värmlands län.
1811-1824, Strand, Värmskogs socken, Värmlands län
1824-1830, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
(Per Nygren flyttar 1830 till Grums socken)
Christoffer stannar kvar på Liljedal.

1830-1834, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
1834-1836, Wentselholm, Rumskulla socken, Kalmar län
1836-1844, Årnäs, Forshem socken, Skaraborgs län

Christopher Alexander Theodor Nygren, f. 4 Jun 1843, Storkyrkoförsamlingen
Knut Emil Nygren, f. 20 Augusti 1844, Storkyrkoförsamlingen
Christoffer anges som resande

1844-1849, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1849-1852, Sundsör, Turinge socken, Stockholms län
1852-1861, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1861-1864, Klemenstorp, Tuna socken, Kalmar län

1864-1867, Kammakargatan 35, Adolf Fredrik, Stockholm
1867-1870, Kammakargatan 29, Adolf Fredrik, Stockholm
1870-1871, Brunkebergsgatan, Klara, Stockholm
1872-1879, Gamla Kungsholmsbrogatan 37, Klara, Stockholm
1880-1901, Tunnelgatan 23, Klara, Stockholm
 
Nygren, Christopher (I15)
 
42 Syroka, Mr Mieczyslaw (I422)
 
43 1553 drunknar fadern Erik i Vänern och hans son Olof Eriksson Stake ryttmästare i Wästgöta?Dalryttare tar över. Denne gifter sig med Carin Kagg dotter av amiralen Matts Kagg ? alla på den släktlinjen heter Mats eller fem stycken i rad. Med det giftet följer ett arv i storleksordningen ett säteri. Det tycks bli gängse sed i högadeln att såväl hemgift som morgongåva är 6 mtl. Detta bestod av Särsta 2 mtl och Forsby 3 mtl frälse, Ärlingshundra hd, Knivsta sn och med okänt antal underliggande gårdar. Detta arv stannar i släkten flera generationer framåt. Olof stupar 1563 framför Halmstads port i sjuårskriget.

Källa:http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/m08staker/01staker3.htm 
Stake, Olof (I363)
 
44 1724
Näs häradsrätt (S) AIa:11 (1719-1724) Bild 505 (AID: v66320.b505, NAD: SE/VA/11174) 
Eriksson Rågberg, Erik (I5)
 
45 1765
Kalmar läns landskontor (H) EIIIc:21 (1765) Bild 76 / sid 71 (AID: v400385a.b76.s71, NAD: SE/VALA/01987)


Vena AI:1 (1788-1792) Bild 34 / sid 24 (AID: v24312.b34.s24, NAD: SE/VALA/00410)

Vena AI:2 (1792-1796) Bild 37 / sid 57 (AID: v24313.b37.s57, NAD: SE/VALA/00410)

Vena AI:3 (1799-1801) Bild 29 / sid 39 (AID: v24315.b29.s39, NAD: SE/VALA/00410)

Vena AI:4 (1804-1808) Bild 30 / sid 45 (AID: v24316.b30.s45, NAD: SE/VALA/00410) 
Dahlroth, Soldat Per (I2316)
 
46 1782 Maji 20 Begrofs Mästersmältaren, Anders Olofsson Palm ifrån Ströms Bruk, född 1725 på Oslättefors Bruk i Gästrikland och Hille Sockn af Mästersmeden ,
Olof Andersson Palm och hustru Ingrid Johansdotter.
War under föräldrarnas wård på 18de året, och kom sedan till Tolffors Bruk i Gestrikland och Wahlbo Sn att lära sig Spiksmeds handtwärket.
Någon tid derefter kam han hit till Ströms Bruk, och lärde sig hammar smidet. Sedan flyttade han till Långvinds Bruk var han blef Mäster Swän.
1746 d. 28 Decembr. trädde han i äktenskap med hammar smedsdottren d?gt?d?s,
ärliga Christina Johansdotter, med hwilken han under 26 års sammanlefnad, blef
wälsignad med 3ne Söner och 2ne döttrar, af hvilka 1 dotter är, ? detta, genom
döden afgången.
Efter några års ?, ? 1772 blef han Enkling. 1773 d.
1 Nov gifta han sig åter med sin nu i ? lemnade maka, Klen Smeds Enka hustru Barbro Larsdotter.
Uti detta äktenskap har han ock blifwit wälsignad med 2ne Söner och 2ne döttrar.
Haft ?????dels jämn och god hälsa till dess han den 1 Maji ansattes af Bröstfeber tillika med håll och styng. ? ? ? d. 7, och dödde d. 11 Maji kl. 1 eft. undnatten,
sedan han har ärligen och christl. Lefwat vid pass 57 år.

 
Palm, Mästersmed Anders (I2538)
 
47 1792-1805, Sörhult, Svennarum (F) Söderholm, Jonas (I59)
 
48 1818
Norra Sandsjö (F) AI:6 (1815-1824) Bild 433 / sid 422 (AID: v21154.b433.s422, NAD: SE/VALA/00265)

1824
Norra Sandsjö (F) AI:6 (1815-1824) Bild 381 / sid 370 (AID: v21154.b381.s370, NAD: SE/VALA/00265)

1826
Norra Sandsjö (F) AI:7 (1824-1830) Bild 202 / sid 383 (AID: v21155.b202.s383, NAD: SE/VALA/00265)

1829
Bringetofta (F) AI:6 (1828-1834) Bild 70 / sid 55 (AID: v19468.b70.s55, NAD: SE/VALA/00047)

1830
Norra Sandsjö (F) AI:7 (1824-1830) Bild 365 / sid 709 (AID: v21155.b365.s709, NAD: SE/VALA/00265)

1831
Norra Sandsjö (F) AI:8 (1831-1837) Bild 312 / sid 299 (AID: v21156.b312.s299, NAD: SE/VALA/00265)

1833
Vallsjö (F) AI:7 (1831-1841) Bild 74 / sid 137 (AID: v22475.b74.s137, NAD: SE/VALA/00406) 
Andersdotter, Anna Sofia (I43)
 
49 1853-1854:Hällefors AI:12a (1851-1860) Bild 13 / sid 6 (AID: v51479.b13.s6, NAD: SE/ULA/10427)

1860-1862: Göteborgs Domkyrkoförsamling AIa:6 (1847-1883) Bild 108 / sid 681 (AID: v35182.b108.s681, NAD: SE/GLA/13180) 
Traneus, Läkare Per Ludvig (I2161)
 
50 1887, Brunn
Brunn (P) AI:10 (1872-1887) Bild 19 / sid 14 (AID: v43151.b19.s14, NAD: SE/GLA/13063)

Brunn (P) AI:11 (1887-1899) Bild 35 / sid 22 (AID: v43152.b35.s22, NAD: SE/GLA/13063) 
Hellstrand, Ombudsman Nils Gustav Arvid (I10)
 

      1 2 3 4 5 ... 16» Nästa»